Tiden går fort när man har roligt !

Tiden går fort när man har roligt, likaså gäller för semestern. Semestern är nu över och vardagen blir åter vardag. För grabbarna i Stall Galant, JV Witorio och Megalo, innebär det också att vardagen är på ingång. Oavsett vardag eller inte så finns en del sommarvärme och sol kvar att njuta av. Semestern är slut... Fortsätt läsa →

Sommar och semester

Sommar och semestertider har gjort intåg. En varm sol blandas med regnskurar. Mängden knott och mygg är ibland så många att det är ofattbart och ibland så få att de går att räkna på en hand. Bromsen går en på nerverna och hästarna får ibland kämpa för att bli av med dem. Oavsett vilket, så... Fortsätt läsa →

Ta i trä…det går bra nu…

Det är knappt att jag vågar tänka det och att säga det högt det undviker jag nästan. Men jag måste erkänna, det går faktiskt bra nu…ta i trä… På Sveriges national dag, dvs. den 6 juni, tömkördes Virre för första gången på banan i trav! För er som inte följt oss på denna blogg så... Fortsätt läsa →

Promenader, tömkörning, pollenkollen och WE

Våren kom med stormsteg och lyckan var total. Dock blev lyckan kortvarig för det vanliga bakslaget med snö och kyla som vanligt. Det fanns dockan positiv sak med kylan och snö, mindre pollen. Med vår värmen blev pälsfällningen ett faktum, nu är det hår överallt. Mycket händer och sker nu, men hur går det då?... Fortsätt läsa →

367 dagar senare

Jag kunde inte förstå?! Jag bara kände hur tårarna rann ner för kinden och hur hela min värld föll i tusen bitar. Var detta slutet?! Skulle vår gemensamma väg sluta här? Skulle allt bara ta slut? Jag kommer ihåg känslan som om det vore igår, den värker i hjärtat, den får hela kroppen att kvida... Fortsätt läsa →

Behov och förutsättningar för vem?

Träning ger färdighet! Ett citat som alla, med stor sannolikhet har hört, och det är sant. Men tänk om färdigheten inte kommer? Tänk om det inte blir så pass mycket bättre? Kan jag då inte? Gör jag det fel eller vad? Det är då man skall analysera sin träning och ändra något. Får man inget... Fortsätt läsa →

10 månader och jag vågar hoppas…

Det har snart gått 10 månader sedan paniken infann sig i min kropp. När jag stod inne på kliniken och såg röntgen bilden på en hov, med en kraftig hovbensrotation och måttlig sänkning. Ingen kunde förklarar varför och tid av konstant oro inleddes. Min förmåga att leva i ovisshet har tränats konstant och att leva... Fortsätt läsa →

Att hitta nya vägar

Att hitta nya vägar och nya sätt att tänka är ett ”måste” för att ta sig vidare. Att göra samma sak igen leder sällan till att resultatet blir något annorlunda utan det gäller att ändra det man gör för att få ett annat resultat.Det kan vara små saker som det kan behövas skruvas på men... Fortsätt läsa →

Att våga hoppas…

Resan har nu pågått i 17 veckor. En resa där känslorna har åkt berg och dalbana, mellan himmel och helvete, hopp och förtvivlan. Ett ständigt funderande och frågor som saknar svar. Nu gäller det att våga blicka framåt. Att våga tro att det skall vara möjligt. Virre har en livsglädje utan dess like. En vilja... Fortsätt läsa →

Starta en blogg på WordPress.com.

Upp ↑