Träning ger färdighet! Ett citat som alla, med stor sannolikhet har hört, och det är sant. Men tänk om färdigheten inte kommer? Tänk om det inte blir så pass mycket bättre? Kan jag då inte? Gör jag det fel eller vad? Det är då man skall analysera sin träning och ändra något. Får man inget resultat måste man göra något att annat, en annan anpassning av sin träning. Men tänk om den anpassning man behöver göra inte är det du själv vill? Tänk om det är något som du inte tror på? Men som enligt din analys skulle fungera för din häst. Vad gör du då?
Den frågan, vad gör jag nu då? Fick jag ställa till mig själv i slutet av år 2021. Megalos uppåt spiral under år 2020 och 2021 har varit super och det finns inget att klaga på och jag skulle kunna känna mig nöjd. Dock är jag inte så som person utan jag vill alltid utvecklas för min egen del men även hela tiden lyssna på min häst för att kunna göra det ännu bättre för honom.Kan jag göra något mer för att han skall förstå vad det är jag vill? Kan jag vara mer tydlig för att han skall förstå just denna övning? Det skall vara lätt och enkelt att träna, inte jobbigt och motsträvigt för varken mig eller hästen. Jag tränar ju för en hållbar häst både fysiskt och psykiskt.
Megalo har som sagt haft en uppåt spiral. Han har utvecklas positivt både i kropp och knopp. Han blir inte ”arg” mer utan kan berätta på ett mer hanterbart sett (ur ett mänskligt perspektiv) när det är jobbigt eller när han inte förstår. Detta har gjort att vi kan träna ”förbi” när det har blivit jobbigt och kunna lägga fokus på att hitta en väg runt det svåra och lyckas tillsammans med övningarna. Men att motivera Megalo till att göra detta var inte alltid lätt. Jag kände att enbart ett beröm inte var tillräckligt. Han blev tillfreds men han kände inte den ”nöjdhet” jag kände som ryttare. Jag vill ju även att min häst skall känna sig nöjd och stolt efter sina träningar. Jag vill att även Megalo skall vara nöjd. Men hur skall jag göra? Hur skall jag kunna anpassa detta? Hur skall jag få min häst att känna sig nöjd och stolt över sin insats? Efter lite analys kring den frågeställning så kom jag fram till ett svar, belöningsbaserad träning.
Belöningsbaserad träning är Absolut inget nytt men det är högaktuellt i hästvärlden för stunden. För att göra det super enkelt så handlar det ju om att belöna hästen med något, främst ätbart, när hästen gör det man vill. Jag har i alla år använt godis till min hund så tänket i sig är inte nytt men jag har aldrig gjort det med häst. Ja, gett en godis som godis har jag gjort men inte i syfte att förstärka att beteende. Detta gav mig huvudbry men till slut hittade jag en lösning på mitt huvudbry som jag kunde känna mig tillfreds med.
Till vardags, när jag inte är i stallet, arbetar jag i skolan värld, som biträdande rektor. Ett av mina uppdrag är att utforma en lärmiljö där elever utifrån deras behov och förutsättningar kan tillgodogöra sig livslångt lärande. Inte enbart den fysiska miljön utan även den pedagogiska och sociala miljön. Att tillgodogöra sig kunskaper gör vi alla på olika sätt och en del elever behöver i skolan extra anpassningar och särskilt stöd. Samma sak gäller ju så klart våra hästar. Extra anpassningar är sådan vi kan göra under en viss period med målet att det skall kunna upphöra. Alla anpassningar kan dock inte upphöra utan man behöver ha dem jämnt. Sen finns det särskilt stöd och det är sådant som kräver lite mer, i skolan brukar man förenkla det genom att säga att det kan inte ske inom ramen för klassrummet. Särskilt stöd behöver våra hästar också, dvs sådant som inte kan ske inom ramen för den ”ordinarie träningen”. Det var ju inte svårare än så, Megalo behöver en extra anpassning, han behöver en starkare belöning när han har varit duktig.
När jag hade övertalat mig själv om att jag kunde tänka mig att testa detta i träningen så genomförde vi. Och jisses, vilken effekt. Jag provade på något som jag hade kämpat med under längre tid och som jag märkte skapade frustration även hos Megalo. Inom WE rider man enkelslalom i trav eller galopp. Trav inga problem, i höger galopp inga problem men i vänster galopp klarar vi fyra av fem slalompinnar och sedan bryter Megalo antingen av eller så byter han galopp. Enligt min analys skall han orka, jag ger rätt ”hjälp/stöd” men jag lyckas inte få honom att försöka det där lilla sista. Varför? Jo, han har sin mentala spärr som säger att det går inte och det kan göra ont. Detta sitter ihop med hans gamla skada i vänster fram och de minnen som framkallas hos honom, smärtminnen, är mycket starka. Det var precis dessa smärtminnen som veterinären i Timrå år 2017 menad skulle vara vår största utmaning, för de är väldigt starka hos häst. Jag behöver alltså hjälpa Megalo att komma över detta, anpassa min träning och mitt sätt att träna utifrån hans behov. Inte mina.
Jag fattade höger galopp, galopperade ett varv och sedan genom enkelslalomen. Enkelt sa Megalo! Bröt av galoppen, gjorde halt och gav honom en godis. Gjorde samma sak igen i höger varv. Bytte sedan varv. Bad om vänster galopp, hittade en jämn rytm och reda mot hindret. Första pinnen, check, andra, tredje, fjärde…jag känner hur Megalo tänker och vips så byter han galopp. Efter sista pinnen bryter Megalo själv av och det var tydligt att han tänkte att nu stannar vi. Jag ber honom gå fram, fatta vänster galopp igen och vi gör ett till försök. Hittar bra rytm och första pinne check, andra, tredje, fjärde, och jag ber honom att hålla ihop vid femte pinnen….han gör det!!! YES!!! Vi bryter av och han får en godis. Var detta bara tur? Fattar vänster galopp igen, hittar takten och in mot hindret. Första pinnen, andra pinnen, tredje, fjärde och femte check!!! Igen!! Godis! När vi tog hindret igen insåg jag att det var inte tur. Megalo hade blivit mer motiverad, han vågade försöka lite till. Vi bytte varv och gjorde samma sak i höger varv och sedan vänster igen. Vilken skillnad! Nu vill han och han vågar!! Anpassningen gav effekt!!!
Att göra något nytt, att se ett behov, kan vara enkelt. Men att sedan verkställa och anpassa sig själv kan vara svårt. Att träna häst handlar inte om att vi tränar dem enbart för människans skull. En häst skall tränas för deras skull, för att de skall hålla och kunna må bra. Människan kräver en massa saker av hästen men ibland tror jag att vi lyssnar för lite för att vi är så besatt i vad jag, människan vill, inte vad hästen behöver eller har för förutsättningar till att nå eller göra det jag vill.
Så godis, jag säker varken ja eller nej. Men i detta fall gav det effekt som blev bra för hästen. Att välja metod, hjälpmedel eller vad den än handlar om så skall det göras medvetet av människan och utifrån hästens behov och förutsättningar. Hållbar träning handlar om få hästen att hålla för det människan önskar. Det kräver dock att vi också är beredd att omvärdera och testa det hästen kanske har behov av, inte det jag tycker den har behov av.
Att göra en plan, dvs bestämma vart ska vi (du och hästen)? Hur gör vi det? Hur blev det? Vart är vi? Vart ska vi? Så går det runt hela tiden och det är människan, du och jag, som måste göra detta. Vi måste göra medvetna val, se både din hästs behov och förutsättningar samt dina egna, analysera, hitta lösningar som passar behoven och förutsättningar. Kan du inte hitta dem själv, be om hjälp och stöd. Vill du inte göra det du hittar, ja…då kanske du och din häst inte är en Perfect match. Tragiskt men sant!
Ja du, att träna en häst är inte enkelt. Det är en livslångt lärande för dig och mig som ägare, vi måste hitta nya lösningar, ändra vår tankevärld och perspektiv flera gånger. Allt för att kunna ge våra hästar förutsättningar till ett hållbart liv. Du och jag har makten i våra händer att göra allt detta för våra hästar, vi behöver bara bli väldigt medvetna i vårt hästägarskap.
Mitt motto med mina hästar, Megalo och JV Witorio, är att Ingenting är omöjligt. Det tror jag helhjärtat på och det har hjälp mig flera gånger när jag trott att nu skall jag jag nog börja med schack istället. Jag försöker ständigt göra medvetna val och vara öppen för nya saker. Utöver godis så har jag även provat att rida med halsring, men det tar vi i ett annat inlägg. Men jag kan avslöja, galoppen det gav var en underbar känsla!
Jag säger bara ”ingenting är omöjligt” det gäller bara att våga tro!
Uppbyggande Träning 
Kommentera