Under 2021 har jag i huvudsak haft 2 stora mål. Det första är att Iris skulle komma igång ordentligt efter skadan förra hösten, vilket hon är. I dagsläget har hon inga men efter skadan och hon ä piggare och fräschare än någonsin. Det andra stora målet som jag först trodde jag skulle vara tvungen att skjuta på ett år var att hon skulle betäckas. I torsdags kollade jag henne på 90 dygn – och hon är dräktig!
Iris har varit ett skolboksexempel under hela den här resan. Hon har visat tydlige brunster, skött sig exemplariskt på stationen och tog sig på första försöket. Fostret har dessutom hängt kvar trots en släng av anaplasma, då Iris hade 41,5 i temp ett par dagar och gick på metacam. En stark liten krabat måste jag säga.
Mitt stora mål för hösten är att hon dräktigheten ska fortlöpa utan problem. Detta innebär att jag inte reser med henne fört att minimera risker för smitta och stress. Enda gångerna jag rest med henne sen hon inseminerades har varit till UDS när hon hade anaplasma och behövde kolla tänderna samt till seminstationen för undersökningarna. Detta gör givetvis att våra förutsättningar ändras när det kommer till träningen.
Jag har sådan tur att det regelbundet kommer tränare till oss på Billby och jag har därför kunnat träna både dressyr och WE på hemmaplan under sommaren. Planen är att hålla igång Iris under början och mitten av hösten med fortsatt träning, och sedan börja trappa ner lite under senare delen av hösten och vintern. Rörelse i någon form kommer hon få under hela dräktigheten, men vi får se hur mycket hon orkar när hon blir tyngre. Då handlar motionen nog mest om skritt på töm ute i skogen. Men det är ett tag kvar tills dess.
En annan sak som hänt är att jag har blivit antagen till veterinärprogrammet på SLU. Det drar igång imorgon, otroligt spännande!
Ha det gôtt!
/Anna och Iris
Uppbyggande Träning 
Kommentera