För ett par år sedan var jag precis en sådan kund, som numera gör mig fundersam och bitvis frustrerad. Jag kastade mig fram och tillbaka mellan olika behandlare, träningsmetoder och filosofier. Den ena behandlingen avlöste den andra, i desperat jakt på ett svar – varför fungerade inte min häst som han borde, varken mentalt eller fysiskt?
Jakten var otålig och pendlade mellan fullständig hopplöshet och stunder av framtidstro. Vi besökte flera olika veterinärkliniker, vi åkte långa sträckor med transporten för att besöka just DEN equiterapeuten, kiropraktorn eller tränaren. Någon måste ha svaret. Någon måste kunna hjälpa oss. Någon kanske hade mirakelkuren jag eftersökte.
Nu, när jag själv ibland träffar hästägare som söker samma svar som jag gjorde, ser jag den desperata jakten ur ett helt annat perspektiv. När jag själv förväntas kliva in och delta i skissandet på en träningsplan eller hjälpa till med träning för en häst som har en pågående rehabilitering med flera inblandade behandlare. Jag gör det inte. Jag gör det inte av flera skäl. Till att börja med så arbetar jag enbart med friska hästar, för jag har ingen utbildning som ger mig behörighet att arbeta med något annat än det. Ibland träffar jag dock hästar som är undersökta av veterinär och rekommenderade träning. Hästar som är friska, men behöver stärkas. Där kan den uppbyggande träningen göra underverk. De hästarna kan jag ofta hjälpa, men när listan av inblandade personer växer och växer, drar jag öronen åt mig.
Om den röda tråden är ersatt av ett trassligt garnnystan, måste första steget vara att reda ut trasslet. Om hästen behandlas regelbundet av en equiterapeut, en kiropraktor, en homeopat, en massör, en veterinär och en sjukgymnast, samtidigt som den byter både grovfoder och får olika typer av örter och tillskott, byter hovslagare, får specialskor och gör håranalyser – hur i hela fridens namn ska någon kunna utreda vad som ger effekt och vad som är bortkastade pengar? Och vad ska min roll bli i detta?
Jag menar inte att yrkesgrupperna ovan är bättre eller sämre. Vad jag menar är att vi behöver lära oss ha tålamod och följa en röd tråd. En häst som tränas korrekt och är friskförklarad av veterinär bör inte behöva tre olika friskvårdsbehandlingar i månaden, särskilt inte av olika utövare. Hur ska någon i teamet kunna ha en långsiktig plan för min häst, om jag själv inte har det?
Några av mina kunder hjälper jag med just det, att sätta sig ner och hitta tillbaka till den röda tråden. Vilka i teamet är viktiga och vad bidrar de med? Om jag behöver behandla min häst regelbundet för att den ständigt blir spänd och låst på samma ställen – hur ser då min träning ut?
Det jag vill ha sagt med detta är – låt saker få ta lite tid. Mät resultatet av en förändring eller behandling innan du jagar vidare efter nästa, annars kommer du aldrig ha en chans att veta vad som ger effekt och vad som är verkningslöst på just din häst. Hitta en eller ett par personer som engagerar sig och tänker långsiktigt. Personer du kan lita på och diskutera med, som är tillgängliga och kommunikativa.
Att rehabilitera och bygga upp hästar tar tid. Det ska göra det, det är en viktig del av processen! Och våga lita på din veterinärs omdöme, om hästen blivit ordentligt undersökt. Ibland är fortsatt undersökning och behandling svaret, men ibland är svaret faktiskt att råda sin veterinär trots att det i starten känns motigt, för att långsamt komma igång med träningen och hjälpa hästen bygga en stark kropp. Till det senare är uppbyggande träning alldeles fantastisk, inte sant?
Jag driver Stockholm Hästutveckling och finns till vardags på sociala medier som Huliganen.se. Jag är en av de två personer som är diplomerade i Susanne Widners Uppbyggande System. Jag hjälper gärna till med uppbyggande träning, träningsplanering, tömkörning eller arbete med equiband.
Besök gärna Stockholm Hästutveckling på FB eller via www.stockholmhastutveckling.se
Uppbyggande Träning 
Kommentera