Uppdatering La Ninja


Idag är det två månader kvar till beräknat ankomstdatum för #ninjafölis! 5 maj 2020. En sådan spännande tid den här vintern varit och en så himla spännande tid vi har framför oss. Det är verkligen med skräckblandad förtjusning jag tänker på den nalkande våren.

Nytagen bild på den ”lilla” magen

Den uppbyggande träningen består i dagsläget enbart av promenader. Långa, korta, på hårt underlag, på mjukt, på lite kuperat, på platt, på gräs, på skogsunderlag. Jag valde att lägga ner tömkörningen och eventuell uppsutten skrittmotion för någon månad sen när jag tyckte att hon började bli väldigt stor och den nuvarande motioneringen sker väldigt mycket på hennes egna villkor.

Favoritbild från i höstas

Vintern har tyvärr inte gått helt på räls. Ninja har lyckats dra på sig ytterligare skador vid fyra tillfällen sedan hon blev dräktig. I slutet av sommaren gick hon omkull i hagen och drog på sig rätt omfattande sårskador som krävde veterinärvård, medicinering och mer eller mindre boxvila i några veckor. Under senhösten lyckades hon klia sig så en pinne fastnade rätt upp i härligheten där fölis så småningom ska titta ut. Några veckor senare hittade jag henne i lösdriften med ett stort jack i pannan. Hon har igen lyckats klia sig eller fastnat i något vasst som bara hon hittar. Ingen begriper hur! Förutom detta har hon också haft rätt stora problem med mugg och rasp som också det krävt veterinärvård den senaste månaden. Vädret den här vintern har definitivt inte varit till Ninjas fördel.. Kommer fölis ut hel och välbehållen kanske den rentav får heta ”Metacam” då den i så fall överlevt två metacambehandlingar redan innan den kommit ut!

Luftar kanonkulan en vacker höstdag

Trots fortsatta motgångar verkar Ninja ta livet med ro och vara vid gott mod. Jag vet vid det här laget att hon är en fighter utan dess like som på gott och ont fortfarande är samma känsliga och lättstressade dramaqueen, trots dräktighet. Rent personlighetsmässigt märker jag faktiskt ingen större skillnad på henne än så länge mer än att hon inte lika gärna följer med på promenader utan hellre stannar kvar hos kompisarna eller går runt lös på stallplanen istället.

För några veckor sedan såg jag och kände tydligt sparkar från den lille för första gången. En så himla häftig känsla även om jag fortfarande nog inte helt förstått att det växer ett FÖL därinne! Ninjas föl! MITT föl!!! Sådana spännande känslor varvas med en konstant bedjan till högre makter om att fölis är frisk, att allt går bra och att metacambebisen inte ärver minsta lilla av mammas självskadebeteende.

Kram Jenny och La Ninja (f.2) e. Warsteiner – Bernstein, som 20 år ung väntar sitt fjärde föl, e. Kane 1392.


Följ oss gärna på instagram @ninjaliv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: