Här är det första gäst inlägget som Johanna skrev, hon är jätte duktig att dokumentera och kan på så sätt se förändringarna på sin häst. Här kan du läsa lite mer om Johanna & Molles resa som började för sju år sedan.
Jag har haft förmånen att vara med i detta team i sex år. Läs om hur Johanna jobbar Uppbyggande mot sitt mål.
”Från början hade jag inte en tanke på att tävla, men ju mer vi utvecklades ju närmare kom vi tanken på att göra det. Vi tog oss ut på en Pay and Ride innan jag gick en kurs för grönt kort. Bristen på Pay and Ride i närheten fick mig att börja kolla efter sånna kurser som kunde passa mitt jobbschema, vilket inte är det lättaste eftersom jag alltid jobbar 12h enligt en 5-4 rullning. Det betyder att jag jobbar tolvtimmarspass både vardagar och helger. Dom flesta klubbar som har kurser för grönt kort delar upp den i några timmar under flera dagar istället för att köra en heldag, vilket betydde att jag alltid jobbade när någon del var. Men till slut hittade jag en kurs i Tierp, en helgdag som jag var ledig. Så jag anmälde mig och åkte dit 😊
Som sagt hade jag aldrig haft som mål att tävla, jag köpte ju en skogsmulle för att jag saknade hästar i mitt liv. Så vägen till tävling har varit lång men jag har aldrig stressat. Jag ville bygga en bra liksidig fin häst, som jag är stolt över. När det gäller själva tävlandet så är jag mer nervös för att åka iväg än så länge. Molle hoppade över bommen en gång när jag åkte själv med honom, tror han blev rädd för en motorcykel. Han hade inte åkt speciellt mycket transport när jag köpte honom. Nu har jag kamera så jag ser honom, annars skulle jag aldrig våga mig ut med transporten igen. Jag är mer nervös över att trängas på framridningen och att jag inte ska våga ta för mig, än för att gå in på själva banan och rida framför domaren. Men det har gått bra, än så länge tränar vi på att tävla.
Jag har lyssnat på många poddar om mental träning, läst böcker och försökt förberett mig för tävlandet långt innan jag faktiskt hade anmält mig till den första tävlingen. Jag har bl.a.läst boken ”Bäst till häst” skriven av Sasanne Egemar och Niina Svartberg, en bok om mental träning för ryttare. Rekommenderar verkligen att jobba mycket med mental träning innan ni ger er ut eller börja med det för att komma längre i eran tävling. Det finns jättebra poddar och bra böcker att lyssna på/läsa. Första året startade vi två gånger, perfekt att få två olika protokoll att jobba vidare med på höstens och vinterns alla träningar. Jag var nöjd med våra resultat och att ha fått prova på att tävla lite. Då visste jag vad jag hade att jobba vidare med. Och jag insåg hur mycket jag hade att jobba vidare med just på den mentala fronten.
Våran första tävling gjorde vi 1/8-2018 i Österfärnebo. Vi startade en LC:1 och red på 56.667% Vi hamnade på plats 12 av 15. Målet för den tävlingen var att våga starta och att inte komma sist. Men mest nervös var jag över att åka transport igen med Molle. Vi hade inte åkt någon transport alls sedan han hoppade över bommen året innan. Vi hade bara transporttränat och jobbat med att transporten är en trevlig plats, med hjälp av mycket godis och annat gott 😊 Resan gick jättebra, men nu i efterhand har jag insett att jag inte hade någon plan alls med framridningen osv..
En månad senare gjorde vi våran andra start och den var på våran klubb i Torsåker. Vi red på 58.519% och placerade oss på plats 13 av 14. På den tävlingen insåg jag vikten av att kunna släppa det som går dåligt i programmet och bara rida vidare och vara där och då. Han fattade galopp jättefint, men tyvärr fick vi ett avbrott. Det tänkte jag på bra länge under resten av programmet. Jag har jobbat ännu mer med mental träning efter dom första tävlingarna.
Jag behövde alltså träna på att vara där och då, inte ha tankarna på det som gick åt helvete.. 😊 och just där kommer faktiskt Sönke Rothenberger in i bilden, jag satt och kollade på VM i Tryon där han ryggade in i staketet – red en jättefin ritt efter det och satt personligt rekord! Man ska fokusera på där och då – hämta upp dom poängen du gick miste om genom att rida bättre på det som återstår i programmet.
5/5-2019 gjorde vi första starten året efter. Tävling i Österfärnebo och vi red på 57.037% Med hjälp av Julia hade vi nu en bättre plan på framridningen. Så skönt att ha henne med på tävlingarna när hon har så mycket erfarenhet av att tävla 😊 Jag gillar att tävla i Österfärnebo, jag skrittar alltid fram på gräset. När jag har gjort allt skrittjobb och han känns mjuk och fin så går vi in på framridningsbanan och kör traven och galoppen där. Älskar skrittjobbet för att få honom mjuk och fin och i Österfärnebo finns det plats till att kunna göra det lite avskilt, slippa trängas på en liten framridningsbana. 😊
2/6-2019 åkte vi till Årsunda för nästa tävling. Jag började nästan gråta när Julia berättade vad vi red på, 62.037% Det kändes så otroligt roligt eftersom ett delmål var att rida över 60%. Uppladdningen inför den här tävlingen hade inte känts som den bästa, jag hade drabbats av allergi och blev helt snurrig av allt kortison som jag tog. Just på tävlingsdagen väntade jag med att ta medicinen tills vi kom hem från tävlingen och det verkar ha fungerat 😊
31/7-2019 var det dags igen. Tävling i Österfärnebo och trots att jag tyckte att det kändes bra (förutom att han var stark i övergångarna galoppen till traven) så red vi bara på 54.630%. Hade haft som mål att inte rida sämre än vårat sämsta resultat, vilket jag gjorde.. Men då fick jag chansen att träna på att ta med mig allt som var bra från den tävlingen och gå vidare. Vi fick kommentaren ”rakt” på inridningen så det blev jag glad över. Tidigare hade han var vinglig på just den, så vi hade tränat en hel del på just inridningen 😊 Vi fick kommentarerna ”Trevlig häst som blir riktigt fin i galoppen, men tempot för lågt i traven och mkt motstånd och kämpar mot din hand vilket drar ner. Försök att hitta en mer harmonisk kontakt så blir poängen bättre. Fin sist. Lycka till” Att få ”riktigt fin i galoppen” på en travhäst känns kul! På min kille som trava så fort han kunde tills han kom in i galoppen, innan han hade lärt sig galoppskänkeln ordentligt. Molle som hade två lägen när han kom till mig, full fart framåt eller stanna helt 😊
Nästa tävling var Ridtravarcupen uppe i Insjön 11/8-2019. Vi red på 57.963% i LC:1 och 57.321% i LB:1. Det räckte inte till ridtravarpriset, men jag är väldigt nöjd iaf 😊 Saker som jag är nöjd med:
Första gången vi åkte på en större väg sedan han hoppade över bommen (det hände just på vägen mellan Falun och Hofors) Vi åkte även mycket länge än vi brukar göra 😊
Första gången utan min teammedlem Julia, istället hade jag mamma med som medhjälpare. Mamma har ingen erfarenhet från dressyrtävlingar sen tidigare. Så den här gången fick jag ha koll på allt själv. Mamma fick ha koll på tiden och jag bad henne säga till mig när klockan var tio över osv, så jag kunde koncentrera mig på framridningen. Detta var väldigt ovant för mig som är van med att det är Julia som har koll på allt 😊
Det var även första gången som jag startade två klasser. Och första gången som jag startade LB:1 😊 Jag va jättenervös över att jag skulle glömma, eller blanda ihop programmen, men jag lyckades rida rätt på båda.. När man väl börjar få koll på framridningen till ett program så ska man börja om för att hitta det bästa upplägget till två starter 😉
Molle skötte sig jättebra under hela resan, han stod snällt när vi höll i honom mellan klasserna. Nästa långsiktiga mål är att han ska kunna stå snällt i transporten mellan klasserna. Det går jättebra att åka transport, men han tycker inte om när den står stilla än så länge.. Så jag valde att inte lasta in honom mellan LC:1 och LB:1 😊
Vi fick även se hur han reagerade när det var speglar i ridhuset, det har vi inte hemma och Molle har bara vart in i ridhuset hemma 😊
Nästa tävling var Ridtravarcupen uppe i Insjön 11/8-2019. Vi red på 57.963% i LC:1 och 57.321% i LB:1. Det räckte inte till ridtravarpriset, men jag är väldigt nöjd iaf 😊 Saker som jag är nöjd med:
Första gången vi åkte på en större väg sedan han hoppade över bommen (det hände just på vägen mellan Falun och Hofors) Vi åkte även mycket länge än vi brukar göra 😊
Första gången utan min teammedlem Julia, istället hade jag mamma med som medhjälpare. Mamma har ingen erfarenhet från dressyrtävlingar sen tidigare. Så den här gången fick jag ha koll på allt själv. Mamma fick ha koll på tiden och jag bad henne säga till mig när klockan var tio över osv, så jag kunde koncentrera mig på framridningen. Detta var väldigt ovant för mig som är van med att det är Julia som har koll på allt 😊
Det var även första gången som jag startade två klasser. Och första gången som jag startade LB:1 😊 Jag va jättenervös över att jag skulle glömma, eller blanda ihop programmen, men jag lyckades rida rätt på båda.. När man väl börjar få koll på framridningen till ett program så ska man börja om för att hitta det bästa upplägget till två starter 😉
Molle skötte sig jättebra under hela resan, han stod snällt när vi höll i honom mellan klasserna. Nästa långsiktiga mål är att han ska kunna stå snällt i transporten mellan klasserna. Det går jättebra att åka transport, men han tycker inte om när den står stilla än så länge.. Så jag valde att inte lasta in honom mellan LC:1 och LB:1 😊
Vi fick även se hur han reagerade när det var speglar i ridhuset, det har vi inte hemma och Molle har bara vart in i ridhuset hemma 😊
Med en tävling kvar den här säsongen så åkte vi till Säterbygdens ridklubb 8/9-2019, även där hade dom klasser för ridtravare 😊 Även denna gång så följde min mamma med som medhjälpare. Molle gick snällt in i transporten vid lastningen, mamma stängde och vi gav oss iväg. Eftersom alla red fram ute på framridningsbanan så fick jag ridhuset för mig själv nästan hela tiden, vilken lyx! 😊 Så vi passade på att rida igenom programmet en gång innan start. Även det här ridhuset hade speglar, men det var inga problem. Molle är väldigt cool att ha med sig på nya platser, men han va lite nyfiken på spegeln när han såg sig själv. Efter att han kollat en stund så fortsatte vi framridningen. En stund innan våran start så gick vi ut till framridningsbanan ute så att han skulle få vänja sig med allt runt om, men jag trivs fortfarande bäst med att rida fram där det är lugnare. 😊 Vi red för samma domare som vi hade ridit för en gång innan och den här gången red vi på 57.778% vilket betyder att vi hade höjt oss med en procent iaf. Det går sakta men säkert i rätt riktning.
För att få högre procent än det vi får nu så måste vi jobba med formen och eftergiften. Nu kommer han upp med huvudet för ofta. Så måste jag jobba med att bli mer stabil i min sits och att jag ska sitta stilla med händerna. Jag måste även komma ner ordentligt i sadeln.
Jag är glad och nöjd med våran tävlingssäsong och har under hela året haft som mål ”att träna på att tävla”. Hitta dom bästa förutsättningarna för oss med allt från framridningen och andra förberedelser. Jag vill träna på att hantera nervositetenoch att vi ska hitta bra rutiner. Och lära mig komma ihåg att andas när jag rider programmet, för det verkar jag glömma bort ibland. Även om det har blivit bättre nu jämfört med dom första tävlingarna 😊 Det är roligt att få ett kvitto på vart vi är i nuläget och vad vi behöver träna mer på. Vi kommer fortsätta tävla så länge jag och Molle tycker det är roligt, för det är viktigast för mig! 😊 Jag är så stolt över min älskade tok! Som ska få gå på en välförtjänt semester om några dagar. Han ska få smälta allt som vi har gjort under sommaren, sen väntar en rolig höst och vinter då vi ser fram emot att utvecklas ännu mer till nästa tävlingssäsong! 😊
Följ oss gärna Molles instagram: teammolle.rb
Uppbyggande Träning 