Söndagstankar

Jag har precis landat hemma efter en helg i Arvika, ganska mör i huvudet efter lite mer än 4 timmars körning.

Självklart har Kariño varit en stor del av helgen. På fredagen tog vi en tur i skogen och idag har vi tagit ett lättare pass på banan med lite bommar.

Det är ett bra tag sedan jag sist sett och även ridit Kariño. Det har hänt en hel del sedan sist, det märks att han har haft ett bra träningsupplägg som passat honom. Kariño är och har alltid varit kort i sin högersida, han släpper gärna vänstersidan helt. Förra gången jag red honom tyckte jag detta var väldigt tydlig, han ville överhuvudtaget inte kännas vid sin vänstersida. Överlag var han inne i en dålig period tror jag, vilket jag uppfattade att mamma också hade. Men så är det ju, ibland går det upp och ibland går det ner.

När jag red honom tidigare idag var det i alla fall enormt stor skillnad sedan jag red honom på banan förra gången. Det märktes verkligen att de jobbat på, både mamma och Kariño! Vi körde fyrkanten, tränade lite koordination. Han var mjukt och fin från början till slut och han var med i både höger och vänstersidan. Jag tyckte han var jämnare i sidorna än han varit på länge! Det märks verkligen att han har haft ett bra träningsupplägg och framför allt en kontinuitet i träningen.

Det var lite en lite märklig känsla att rida Kariño igen, eller ovant kanske är en bättre beskrivning. Jag har i stort sett endast ridit Iris sista månaderna. Jag kan lugnt säga att det är enorm skillnad på henne och Kariño, både när det gäller temperament och i ridningen. Iris skulle jag beskriva som lite och snabb, medan Kariño i jämförelse känns stor och lite långsam. Kariño är stabil, självsäker och förlåtande men med en liten räv bakom örat, medan Iris är lite obalanserad, ibland osäker, känslig och kräver en helt annat stabilitet hos mig som ryttare. Man skulle kunna säga att i mångt och mycket är de varandras motsatser. Det de har gemensamt är att de är fantastiskt snälla och lätta att ha att göra med båda två.

Slutsatsen är att man kan inte rida dem på samma sätt, eller träna dem på samma sätt heller för den delen. Övningar som passar Kariño behöver inte passa Iris, individuell anpassning krävs alltid. Det var kanske det som gjorde mig lite ställd när vi red iväg i fredags, jag var helt enkelt så van Iris att jag glömt hur olika de är. Det är bra att rida olika hästar, i alla fall om man vill utvecklas som ryttare.

Nu blir det sängen för min del, jobbar ett par veckor innan det blir semester!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: