En film som gick varm hemma när jag var liten var Ronja Rövardotter. En dag tidigt i våras när jag stod på ridbanan och försökte få en för dagen mycket spänd och okoncentrerad Iris att gå över bommar utan att det blev plockepinn, började tankarna snurra och jag kom att tänka på scenen när Ronja trampar igenom taket hos rumpnissarna. Jag ställde mig i det läget samma fråga som rumpnissarna gjorde: Vaffor gör ho på detta viset?
Det är för mig en av de viktigaste frågorna jag kan ställa. Så varför var Iris spänd? Jag kan se flera anledningar till det, hon är i grunden en väldigt vaken och pigg häst. Veckan innan vilade hon mycket och det i kombination med att hon inte hade samma möjlighet att rasa av sig i hagen då hon skoddes utan snösulor gången innan och vi hade fått mer snö gjorde nog sitt. Det var första gången vi var nere på ridbanan på ett bra tag och hon var påväg in i brunst, osv. Det finns i detta fall många olika svar på frågan varför hon var så extremt spänd just då.
Att kunna motivera och besvara frågan varför man gör som man gör eller varför man använder den utrustningen man har borde alla kunna göra. Frågan är om alla verkligen vet svaret, vad det svaret är baserat på och vad konsekvenserna är för hästen.
Generellt sett så upplever jag att det saknas eftertanke och verkligt intresse för att lära sig, man gör som alla andra gör eller som en ”duktigare” person säger utan att ifrågasätta varför. Jag har varit där själv. Det är många gånger jag har ignorerat magkänslan och gjort som någon annan sagt, där man i efterhand funderar på vad det var som hände egentligen. För mig blir det viktigare och viktigare att lyssna på magkänslan, känns det fel så är det fel. Eller snarare känns det fel så ställ frågan varför, be om en förklaring och ta sedan själv ställning till om det ok eller inte. Tänk själv och ta ett aktivt beslut. Exempelvis anser jag att det minsta man kan be sin tränare om är att förklara varför man göra en viss övning, vad tränar vi?
Jag hamnar såklart fortfarande i situationer där jag i efterhand tänker, varför gjorde jag så? Där jag skulle vilja ha hanterat situationen annorlunda. Det tror jag inte jag kan komma ifrån, men för mig är det viktigt att jag efter en sådan situation reflekterar och tänker efter. Det ger mig möjligheten att göra annorlunda om jag hamnar i samma situation igen. Av samma anledning får jag bättre kvalité i träningen och lättare att jobba mot målet om jag vet syftet och anledning till de övningarna jag gör. Det är för mig precis lika viktigt som övningen i sig.
Jag ställer mig samma fråga när det kommer till utrustning. Idag känns det som en sport i sig vilken märke det sitter på utrustningen. Men så kanske det alltid har varit, bara att det inte var lika påtagligt när jag var yngre? Eller är det skillnad på om man är uppväxt i en småstad eller i storstadsregionerna? Jag kan bara svara för hur det var på min ridklubb när jag var liten och där upplevde jag att ingen egentligen brydde sig om vilket märke det satt på utrustningen. Idag tycker jag det är mycket mer påtagligt, inte bara inom ridsporten.
Med det sagt så kan jag ju villigt erkänna att oavsett hur neutral jag intalar mig själv att jag är så äger jag flera av dessa märkessaker. Jag är dock fullt medveten om att jag köpt dem för min egen skull, Iris kunde inte bry sig mindre sålänge det passar. Och det är helt ok, problemen uppstår då detta är en nödvändighet eller ett krav för att bli en ”duktig” ryttare. Det känns som om att man tappar bort hästen i sammanhanget. Vilken utrustning jag har gör mig inte till en bättre ryttare. Det kan bara tid, intresse, kunskap och träning göra.
Man kan ju fråga sig varför det är så viktigt att göra som alla andra gör. Varför det är så svårt att erkänna att man hade fel, att ändra sig när man får ny kunskap. Det borde ju snarare premieras kan jag tycka. Varför ska man hålla fast vid något bara för att om det finns bevis som visar motsatsen? Detta tycker jag dock är väldigt vanligt och jag vet inte riktigt varför. Bottnar det i rädslan att ha fel? Är det så farligt egentligen? Jag vet inte, men jag tycker det är tråkigt att det ska vara så.
Jag anser att det är mycket bättre att ta ett aktivt beslut som sedan visar sig vara fel än att bara glida med utan att tänka efter – hur vet man då om det är rätt eller fel? Tar man ett aktivt beslut har man i alla fall tänkt efter och vet vad man ska ändra på till nästa gång. Det är helt ok att göra fel – det är hur man reagerar och hanterar det efteråt som betyder något. Jag har gjort otaliga fel och misstag och kommer fortsätta göra det. Jag är säker på att jag längre fram kommer att fundera på varför jag gör på ett visst sätt idag, men det är bra! Reflektera, ifrågasätt och utvecklas!
Att ta ett blad ur rumpnissarnas bok är kanske inte är så dumt. Eller?
Uppbyggande Träning 
Kommentera