Inspiration och motivation är något som måste genomsyra det mesta om jag ska få något vettigt gjort. Är jag inte inspirerad eller motiverad så faller saker lätt mellan stolarna och jag avviker från planen. Det gäller i största allmänhet för min del, i allt från matlagning till träning till jobb.
Så har det varit lite nu i mars, varken motivationen eller inspirationen har inte riktigt funnits där, vilket har inneburit att Iris har vilat lite mer än vad jag räknat med denna månad. Detta beror på flera saker egentligen, dels har jag varit sjuk (en riktig långdragen förkylning) och dels så har Iris varit mer spänd än vanligt, vilket har inneburit att vi fått backa några steg i utvecklingen.
Dessutom har hon växt ur sin sadel, vilket egentligen är ett angenämt problem. Det tyder ju på att hon breddat sig. Jag ska inte sticka under stol med att även midjemåttet har ökat lite väl mycket nu när det är varmare ute, vilket säkert också bidrar… Hursomhelst så har det blivit och kommer även i fortsättningen att bli mestadels barbackaridning tills vi hittat en ny sadel som passar. Vi får låna en sadel från en vän som ligger ok, men det känns dumt att slita på någon annans grejer. Så barbacka (och balansträning) it is!
I och med att mars varit en lite tung månad så var det extra roligt att tillbringa hela första helgen i april i hästens tecken. På fredagen var jag och Iris och tränade för Lena Gunnarsson och under resten av helgen tillbringades hela dagarna med att diskutera hästens biomekanik, ryttarens sits och dess påverkan på hästen. Vi fick övningar att göra hemma för att förbättra sitsen och rådet var att göra mer åt det svåra hållet. Samma tänk som i den uppbyggande träningen – fast för ryttaren istället för hästen. Konceptet kallas VBR. Jag kan verkligen rekommendera att kolla upp det!
För mig som är lite nördig och gillar att grotta ner mig i detaljer så var denna helg en riktigt boost, en mycket välbehövlig injektion av ny kunskap och inspiration. Jag blev motiverad till att jobba mer med mig själv, speciellt när det gav sådana omedelbara resultat i Iris.
Iris är en väldigt alert, vaken och känslig häst. Hon reagerar på minsta lilla signal, vilket gör att hon är både fantastiskt rolig men samtidigt svår att jobba med. Iris ställer mycket större krav på att jag är tydlig och konsekvent i min kommunikation jämfört med andra hästar jag ridit tidigare. Hon har tvingat mig att tänka i nya banor angående träning och jag har redan lärt mig och utvecklats enormt tack vare henne. Det kommer såklart stunder när jag funderar på vad jag gett mig in på, när jag känner frustration över att hon vissa dagar är så spänd att hon blir helt blockerad. Jag upplever dock att vi hittar fler och fler verktyg för att kunna hantera detta och hitta den mentala avspänningen som är en förutsättning för bra träning.
En viktig pusselbit hittade vi under lektionen för Lena. Det visade sig att jag inte är helt liksidig själv, vilket jag egentligen inte är så förvånad över. Jag har suttit lite mer till vänster i sadeln och roterat fram och upp min vänstra skuldra, vilket har gjort att min tyngd inte har varit jämnt fördelad över Iris rygg. I och med att Iris är så känslig så har hon blivit stressad över detta och det klandrar jag henne verkligen inte för. När vi rättade till mig så att jag satt rakt så fick vi en omedelbar reaktion i Iris. Jag skojar inte, det gick på några steg. En häftig känsla! Helt plötsligt hittade vi ett jämnt tempo i trav och hon har aldrig varit så fin som hon var då. Det är fascinerande att en så pass liten förändring kan göra så oerhört stor skillnad. Det märktes även när jag föll tillbaka i gamla vanor, Iris började med en gång att spänna sig men slappnade av igen då jag hamnade korrekt. Hon är verkligen min bästa lärare!
Så nu är jag taggad inför våren, både för min egen och Iris skull!
Uppbyggande Träning 
Kommentera