Iris anlände 1 månad efter att jag tagit bort min förra häst. Planen var verkligen inte att köpa en ny häst så tätt inpå, men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Jag ville ha en lusitano av ”rätt” linjer, helst inte alltför mycket jobbad. Det finns inte så många lusitanos till salu i Sverige, så när jag såg Iris som dessutom stod 20 min hemifrån så kändes det bara dumt att inte åka och titta på henne.
Hon var mycket mindre än vad jag väntat mig och såg yngre ut än sina 5 år. Hon hade snälla ögon, var pigg och känslig. Jag tittade och provred henne vid 2 tillfällen. Kort och gått behövde jag inte fundera särskilt länge innan hon flyttade hem till mig.
Jag skulle beskriva Iris som en mycket snäll och försynt individ. Hon är reserverad, det tog ett bra tag innan hon självmant tog initiativ till att umgås. Detta gällde både mig och hennes nya hagkompisar. Hon tog inga konflikter utan valde istället att gå undan. Ibland gick hon till och med och ställde sig själv istället för att umgås med de andra hästarna. Allteftersom hon blivit mer bekväm med både det nya stället och sina nya kamrater så har detta minskat och hon är idag en i gänget. Hon möter mig i hagen och tar egna initiativ till kontakt. Mot folk hon inte känner så är hon fortfarande reserverad och bjuder inte själv in till kontakt. Hon är inte rädd och hon går förmodligen inte ifrån dig om du går fram till henne. Jag tolkar det mer som om det kvittar för hennes del, om ni förstår vad jag menar?
Jag upplever dock att Iris bär på en del inneboende stress och spänning. Hon spänner sig lätt, blir lätt distraherad och har svårt att gå ner i varv. Har hon blivit rädd på ett ställe så sitter det i ett bra tag. Exempelvis blev hon skrämd av ett par motorcyklar som blåste förbi ridbanan i höstas och hon är fortfarande väldigt uppmärksam på långsidan närmast vägen, även om vi idag snabbt släpper det.
Även ute i skogen finns det mycket saker att titta på. Andra djur är värst, på filmerna nedan är det fortfarande 5-10 min innan vi sprang på den älg som gått där innan oss. Andra djur = farligt. Jag måste dock säga att hon är modig, även om hon reagerar så försöker hon inte dra därifrån utan hon väljer oftast självmant att undersöka det som är farligt. Efter att hon försäkrat sig om att det inte ska äta upp henne såklart.
https://www.instagram.com/p/Bqm39ubH96g/?utm_source=ig_share_sheet&igshid=1mu6je8mreu3v
Sista gångerna jag ridit henne så har vi skrittat ut barbacka på långa tyglar i skogen bara vi två. Om det är ett tecken på att hjärnkontoret inte fungerar som det ska är väl kanske diskuterbart, men jag känner mig helt trygg på hennes rygg trots att hon kan vara spänd.
Med den bakgrunden så är det kanske inte så konstigt att det vi fokuserat mest på hittills är att hon ska slappna av. Det är i alla fall steg 1 för mig. Även om det går att träna när hon är spänd så kan man ifrågasätta hur mycket hon egentligen lär sig av det och om det kanske gör mer skada än nytta.
Jag vill att hon ska vara med mig och fokusera på uppgiften vi har framför oss. För att uppnå detta så har jag gett henne övningar där hon får använda huvudet, mycket över och emellan bommar. I korta drag har mitt upplägg varit såhär för en vecka: 1-2 pass på banan och 3-4 pass ut i skogen. Vi har kört 1 pass styrka och 1 pass koordination. Jag har ridit henne i snitt 1 gång per vecka och tömkört och gått med henne resten.
Vi har i huvudsak jobbat med ett par olika styrke- och koordinationsövningar (se nedan) som vi byggt på allt eftersom hon blivit starkare och mer balanserad.
- Styrka: Raka linjer (rakriktning) och 100 halter
- Koordination: Labyrinten och Fyrkanten
Detta har verkligen hjälpt henne slappna av, när hon känner igen övningen och vet vad som förväntas av henne. I skogen har vi ett par vägar vi varierar mellan. Jag upplever även att hon blivit mer avspänd där när hon känner igen sig.
Iris är idag mycket mer avspänd, även om vi såklart har en bit kvar. Hon reagerar fortfarande på saker, men jag har lärt mig hur jag kan få henne att slappna av igen. I alla fall 70% av gångerna och det ser jag som framsteg! Planen framåt är att byta ut ett eller två markpass mot uppsuttna pass, så får vi se hur det utvecklar sig.
Ha det gôtt!
/Anna
Uppbyggande Träning 
Kommentera