Året 2014.
Föddes min första fölunge. Ett renrasigt Morganföl. Pappan hade jag tidigare köpt som föl. Mamman hade jag köpt som avelssto, året innan på våren.
Fölvakning pågick för fullt. Nervös var man -Mitt första föl! Tidigare hade jag varit med om x-antal fölningar. Ju närmare man kom fölningsdatumet, jobbigare blev det. Det blev mer och mer uppenbart att jag endast hade deltagit vid fölningar, skillnaden nu var att JAG var ansvarig..
Sambon, ny involverad i hästvärlden fick hjälpa mig med fölvaket. Blev väckte på nätterna. Fölningen närmade sig mer och mer, Dagarna gick och man var mer på tårna för varje dag. Tydligen så har man även ett liv utanför Hästvärlden.
Beordrad övertid på jobbet, kameraövervakningen + Sambo är super! Allt verkade lugnt. Klockan är 21.45 när jag kliver innanför dörren med andan i halsen, någonting jäktade på mig. Sätter mig vid matbordet, vet att jag bör äta innan jag går ut till stallet. (Natten kan bli lång). Några goda vänner hade kommit förbi och ville fika.. Så både mat och hemmalagad efterrätt skulle rädda min natt!
Loggar in på kameran 21.50
Precis då går vattnet! Åkabortväskan är färdigpackad sen länge. Greppar tag i efterrätten och kastar den på tallriken och skriker: NU är det på gång!
Det är skräckblandad förtjusning. Spelar ingen roll vad man gör -så är det snabba beslut som gäller.
Allt rullar på enligt regelboken. Vi iakttar på håll, utan att störa. Tog max 20minuter. Vi andas ut!Smyger in i boxen. Eftersom mamman inte hade kraft att klämma ut allt, så låg halva fölungen kvar. Tar tag i båda frambenen och tänkte hjälpa till och dra!?
Fölet sparkar bestämt med båda frambenen och agerar ”jag kan klara mig själv”.
Startskottet!
1:a dagen. 04.05 så tar sambon ut stoet Yellow och jag lotsar ut fölet ur stallet. Alla är värda en bensträckare -Boxen behövdes mocka igen..
Det går inte ens 1 minut innan sambon skriker: Fölet har rymt, han drog järnet på grusvägen runt knuten av stallet.. Jag tror han skojar. Yellow kallar på sitt föl -han lyssnar inte!
Jag förstår, det här är inget vanligt FÖL- jag har fått honom för mina synder!
Minst 6månader ansvar och omhändertagande väntar. Påminner mig själv att det är jag som har tillverkat honom (suck), hur hade jag tänkt här?
Strålande sol – alla vet den där känslan att sitta i fölhagen och njuta, pusta ut och se ett liv gro. Yellow fick arbeta järnet, för att hålla kvar fölet i hagen -livsglad javisst, men alla har sina egna intressen och plikter som kallar. Även vi som sprang efter staketet. Strömmen var det inget fel på, bara att fölungen inte brydde sig var, och förblev vårat första och största oro. Redan här började vi kalla honom för Grodan; han hoppade och skuttade fram över allt på olika vis…
Vi pustade ut varje gång han låg och sov!
Mobilerna är bra, men att vara tillgänglig 24/7 vill ingen. Bästa stallkamrater och gårdsägare kunde vi inte ha just nu. Det pågick hela sommaren. Var han inte i sin egen hage så var han inne hos någon annan…
Bästa Sussi W förbi och välkomnade sin nya elev till världen. Lite föl-mys blev det allt, sen höll han lådan högt och lågt. En riktig show bjöd han på! 4år senare hör jag ff. Sussi säga, den där, Mmm.. Vilken häst det kommer att bli! Den måste du behålla..
20 September 2014.
Lastar vi in mamma Y och Grodan. Tanken är att vi ska åka på Utställning i Lövåsen. Självklart har vi medhjälpare med.
Det blev våran tur, alla ston med föl skulle in i ringen. Skritta runt på den stora mittvolten. Domaren säger med lite halvstressad ton till Sambon att han ska hänga med stoet, fölet behöver ha sin mamma vid sidan.. Vi hade redan hunnit gått ett helt varv och Grodan klarade sig själv i vanlig ordning.
Han var grym, fick god kritik och fina lovord. Han blev dagens högst bedömda föl.
Vår lilla Mall-Groda – Näsuddens Radioactive Boy fick 8-8-8-8-8 =40
Vi var helnöjda, Grodan skötte sig super, gjorde inte ett enda fel under hela dygnet. Älskade rampljuset. Publiken jublade, klappade och hade fölmys. Folk från olika håll bad oss spara honom.
Ärligt, så har jag mellan varven frågat folk om de inte skulle vilja köpa en fin häst, utan större respons. Att han har skött sig ypperligt, helt perfekt. 1dag på 4månader -Betyder inte att det går smärtfritt resten av året, åren.
2015.
Träning. En dag då och då. Det är pyssel och hantering i stallet som avvand fölunge.
Han är klok, lättlärd, och positiv. Han har alltid haft lätt för sig, för lätt. Så det blev aldrig någon riktig unghästträning. Att vara själv brydde han sig aldrig om. Han gjorde det man bad om på några minuter, så var träningspasset klart!
2016.
Nu ”avancerade” vi träningen. Målet var att delta i unghästklasserna på Morganriks.
Visning Löshoppning Tömkörning Trail in hand
Augusti 2016.
Bar det iväg ner till Axvalla på Morganriks. Nyfiket synade han anläggningen. På löshoppningen blev han bästa Unghäst.
Dagen efter var det visning. Stallområdet låg en bra bit bort ifrån ridhuset, när vi kom fram och väntat en BRA stund, så blev vi informerade om att det var försenade.
Grodan växte och växte. Måttet var rågat. Han blev Hingst på riktigt! Han sa kort och gott att; ”Jag kan klara mig själv”. Grodan blev visad ändå.
Bästa Unghingst – Bästa Unghäst
De 2 tidigare dagarna på anläggningen var som bortblåsta. Hästen jag hade i tömmen, kände jag inte igen! Med ledare kunde jag pricka den gigantiska ridhusporten, vi höll dock på att komma ut lika fort, för det fanns vitadressyrstaket där inne!
Som tur var, var vi första startande, hade några extra minuter till godo inne på banan och försökte närma oss staketet, bokstäverna, blommorna och domarbordet. TACK!
Vi blir instängda, dags för start. Vi kommer närmare och närmare staketet. Jag ser hur han äntligen, nyfiket vi nosa på staketet. (precis som jag lärt honom, är det läskigt så ska man fram kolla). Samtidigt som jag andas ut för första gången så smäller han självklart ner framhoven mitt i staketet utan att jag han reagera och han blinkade inte ens.
Trail in hand – den har vi förträngt! Han löste alla moment på sitt eget sätt, det var inte vi tillsammans. Självklart -Erfarenheter rikare!
Summering: Han blev 2016 års Bästa Unghäst Allround! Ynglet har blivit en liten Grod-Prins. Efter Riksets-vila, pysslade vi på med nya saker samt Hjärn-gympa!
Året 2017.
Inridning påbörjad varvad med tömkörning. Åkte iväg på S-W träningar. Tömkörde halva passet, sadlade om och hoppade upp. Med bra tränare som lyssnar, så kunde vi prata ihop oss och göra de bästa utav träningspassen. Ett gott öga för bommar och avstånd. God arbetsmoral och en energi som sprudlade på anläggningen. Att vara ridhäst bekymrade honom aldrig. När bränslet tog slut så stannade han och sa, min hjärna orkar inte mer. Det var här, som jag äntligen fick komma in i hans liv på riktigt. Klappade honom och hoppade av, både i skogen och på ridbanan. Det är ok. Vi går hem tillsammans!
Ensam är stark. Jag fanns där på hans villkor. Jag räddade honom från olika händelser som aldrig han ske (egna erfarenheter). Han släppte bara in mig när det passade honom vilket gör saker och ting svårt i längden. Att han var positiv och vill/ville göra saker är fortfarande skillnad. Peppar, peppar så har Grodan haft en fin barndom, utan skador och hjärtskärande händelser. Tanken har slagit mig, att det kanske hade behövts av något slag, att han bad mig om hjälp. Att jag fick komma in i hans liv och det blev ”Vi =tillsammans”…
Värmen höll i sig så gott som hela hösten, Grodan hade fått en rejäl vila. Igångsättningen gick bra. Testosteronet hade börjat gå i Ide. När mörkret föll, så hamnade Grodan i en mental svacka. Vaknade ur sin lilla bubbla, precis som han upptäckte saker och människan på nytt!
Nyfiken men misstänksam. Han har alltid bott i samma box. Gått i samma hage. Samma grimma. Samma transport. Samma ägare, ja ni vet, inget är förändrat egentligen.
Det är inte samma häst. Han har nog bara öppnat ett öga på riktigt, blåögd som han är. Blond som jag är!? Det var bara att skynda långsamt, repetera allt från barndomen.
Året 2018.
Att spara ett hingstföl är inget jag gör bara för att. Målet är Avelsvärdering
– Hingstpremiering – Skara -April -Team Grodan-
Unghästridningen fortsatte sakta utvecklas till mer träning. Längre intervaller. Uteritter bestod 90% av passen. Vila februari. Repetera, igångsättning och pricka formen.
De flöt på bra. Träningen i Mars så plockade vi ihop pusselbitarna. Finslipade lite på gångarterna. Båda Sussi och jag konstaterade att han redo för ett Gångartsprovet. Så skönt med över 3 veckor tillgodo. Så träningen la vi på sparlåga, han vi fick göra några lättare pass i veckan. ”Häst-Underhåll” -Hålla i gång -Leka -Frihet under eget ansvar.. Med nedtrappningen av träningen i god tid kunde vi med gott samvete ställa av honom direkt efter avelsvärderingen. Han fick ytterligare 2 välförtjänta veckor ledigt att återhämta sig, även mentalt. Premieringen gick galant.
Exteriören 8-8-8-9-9= 42p
Genomförde ett Godkänt Gångartsprov 8-8-9-9 =34/4=8.5
=B-premierad! Samt Exteriör + Gångartsdiplom
Kvalitetsbedömning för Morganhästar är 4år. Vi lastade in en Mall-Groda och åkte hem!
Ha en plan. Våga ta hjälp. Hitta just din tränare som du gillar, som passar både dig och hästen. Har din tränare någon filosofi? Bred bas -Från unga hästar till äldre? Behöver jag ha flera tränare?
Våga se individen. Ta träningen från hästens nivå, dagsform och behov just nu. En kommunikation med tränare om hästens träningsplan. Målet, delmålen och avstämning. Tro på det man gör. Att vara konsekvent. Våga ställa av. Börja förbereda hästen i God tid så hinner man Lägga in en kortare vila här och där. Var Lyhörd och lyssna med hjärtat, det kommer du långt på!
/Minna
Uppbyggande Träning 