Att ha en korsning mellan connemaraponny och morganhäst är en spännande utmaning på flera sätt. Framförallt när det handlar om foder och vikt.
Huliganen är nästan ständigt överviktig. För att öka på utmaningen med hans vikt ytterligare, så står vi på en lösdrift där hästarna fodras gemensamt. Dvs, jag får snällt anpassa mig till den giva som är rimlig för flocken generellt. Ofta är den något eller ett par kilo högre än Huliganens behov. Och om man inte kan ändra givan, då får man öka motionen.
Det var på den vägen vi fick vår tredje ryttare in i teamet. Jag och Felicia hade sedan länge kamperat ihop. Ett par dagar i veckan red Felicia och resten red jag men livet kom ständigt i vägen och Huliganen fortsatte vara överviktig.
Så in i teamet kom Alexandra. Och några månader senare kom Carro.
Jag som från början varit skeptisk till att ha en (1) medryttare, har nu tre. Vi är fyra personer som regelbundet rider Huliganen. Fyra. Det ni.
Att vara fyra personer som rider samma häst, kräver planering och god kommunikation. Det kräver också skilda intressen och ambitioner. Och en träningsplan.
En normal vecka går Huliganen numera dubbla pass två av dagarna. Varje vecka planerar vi 2 styrkepass och 1 konditionspass. Övriga pass klassar vi som motion. Varje vecka skickar vi ut planeringen i en gemensam chatt och spikar vem som gör vad.
Carro som är duktig dressyrryttare, rider de flesta styrkepassen. Hon tränar galoppombyten och ser till att Huliganen snart kan långt mycket mer än mig. Alexandra rider oftast ut och Felicia gillar att träna kondition. Själv rider jag just nu lättare dressyrpass med fokus på att ändra detaljer i min grundridning och kan därför peta in mina pass oberoende av övriga. De kräver helt enkelt inte så mycket av Huliganen. Carro och jag kan rida på mornarna ibland, medan övriga rider på kvällarna.
Två av oss rider oftast våra pass på bett medan de andra två enbart rider på hackamore eller sidepull. Vi växlar underlag, intensitet och aktivitet för att stimulera Huliganen och undvika belastningsskador. Alla tempar honom före sitt ridpass och meddelar övriga om något avviker från normalt.
Ett sådant här upplägg kunde vara skadligt, om det planerades fel. Men vet ni vad? Vi har en positiv, arbetsglad häst som älskar sitt nya liv. Han är äntligen normalviktig, vältränad och superhärlig att rida. Kiropraktorn meddelade oss med glädje att hon under alla år aldrig sett honom så fräsch som nu.
Så visst går det att rida 9 pass i veckan, med rätt andel motion och rätt andel träning. Allt handlar om god planering!
Till vardags hittar ni oss på www.huliganen.se eller på Huliganen.se på Instagram.
God fortsättning!
Uppbyggande Träning 
Kommentera