2018 går mot sitt slut

Nu är det inte många dagar kvar på 2018 och jag tänkte göra en återblick.

Vill börja med vem Brown Ale var!

Vi köpte honom i maj 2017. Som dom amatörerna vi är, gjorde vi allt som man inte bör göra! Köpte en häst utan referenser eller vet besiktning. Hämtade hem en liten kille som hade feber och hostade. Det visade sig att han hade haft halsinfektion länge och efter 3e återbesöket hos ATG kliniken, konstaterade dom att han fått kronisk hosta och var känslig för damm och pollen mm. Hans framknän såg underliga ut men visade ingen hälta. Med det som utgångspunkt började vi sakta bygga upp denna kille som inte kunde skritta utan att vara uppkäkad!! Han utvecklades fint och vi kunde till sist göra våran första start i september och sen en gång i oktober. Han blev starkare och framföra allt lugnare. Vi tränade på och det blev några till starter med Trigger och Brownie under januari och februari. Tyvärr krockade jag med bilen i slutet av feb och slog upp en gammal nackskada.

Mars var ingen rolig månad. Efter många tårar och sömnlösa nätter bestämde jag mig till slut för att låta min fina ridhäst Quite Rebell få flytta till sin uppfödare. Jag äger honom fortfarande och kan rida när jag vill. Hos Anna har han alltid hästkompisar och behöver aldrig bli ensam, som han tyvärr blev hos oss när vi tränade travhästarna eller när vi åkte i väg och startade, ibland med båda två samma dag. Han trivs och jag får fundera över hur framtiden kommer se ut.  Trigger fick en gaffelbandskada HB. Vila i 6 mån och sen sakta igångsättning och som om inte det skulle räcka, fick vi åka till Ulltuna med Brownie och röntga hans framknän. Dom hade aldrig sett något så hemskt. Han hade flera gamla frakturer, sprickor och pålagringar, det fattades ben osv. listan var lång och vi förkrossade. Första tanken var (VAD HAR VI GJORT! )Hur har vi kunnat missa det här. Men veterinären intygade att det var gamla skador och det vi hade gjort under dom 10 mån han bott hos oss, var att stärka upp han kropp och med det, tagit bort så mycket annan smärta. Han var lika halt på båda fram, det visade sig inte utan bedövning. Han somnade in på Ulltuna den 28 mars. 

April, Maj ochJuni gick vi mest runt och funderade. Vi lyste Triggers gaffelband regelbundet och det läkte fint. Försiktigt började vi med lätta promenader och tömkörning. Han blev friskförklarad i slutet av juni, men vi tog det lugnt och gav honom flera månaders extra vila och lättare träning.

30 juni var vi till Taxinge och tittade på en häst som våran veterinär Sune tipsat oss om. Dagen efter  kom Diederik upp med honom och Tenzing flyttade in på Stenbacken. Glädjen var tillbaka. Vi har jobbat mycket med uppbyggande träning, massage och djupvåg. Power walk i tyngre vagn och promenader i skogen, förutom den vanliga träningen med intervaller på rakbanan eller skogslingan mm.

Tenzing gillar inte att åka transport ensam, så vi lånar en liten kille som heter Glenn. Det fungerar jättebra och dom delar även box när vi är på tävling. Stallet utökades med en till ponny som heter Petter i november, när Tove flyttade hem till oss.

Tenzing har startat 8 gånger fram till nu. Tyvärr blev det några tuffa lopp och turen har inte varit på våran sida alla gånger. Men han blir starkare och smidigare hela tiden, så snart hoppas vi på medvind.

 

Nu är det återhämtning och uppbyggande jobb under resten av december och januari för alla grabbarna i stallet.

Vi Stall Stenbacken vill önska er alla en God Jul och ett Gott Nytt År

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: