Min, numera 7 åriga, bäbishäst har äntligen börjat visa på nån sorts samarbetsvilja. Även med mig på ryggen! Det är ingenstans klappat och klart, men någonting har förändrats. Inte sådär från en dag till en annan. Det har skett gradvis, under väldigt, jag menar VÄLDIGT, lång tid. Små, små steg framåt.
För oss båda.
Vi är lite mer på samma sida. Det kanske kan gå..?
Igår startade vårterminens träningar med Susanne, och vi kunde genomföra passet. Ganska bra också, svårt – absolut. Men det gick, utan protester. Hon försökte. Med mig.
Tack Susanne, för din sponsring, din tid och ditt engagemang. För att jag får lära mig mer av dig, och för att jag inbillar mig att du tror på min lilla häst.
Jag känner en liten strimma av hopp, och det gör mig så lycklig! / Linda, med Elli. På Stall Klockartorp.
Uppbyggande Träning 
Lämna en kommentar