Vi fortsätter bygga utifrån läget…

Mängder av snö, kyla, snömodd, ishalka, regn, kuling…ja denna vinter har nog bjudit på allt. Vädret som varit, är som en påse med äckligt smågodis. Det har inte gett gynnsamma förhållanden att träna häst i men en utveckling kan jag hitta hos Megalo ändå.

När väder och vind styr hur, när och vad man kan träna gäller det att vara realist för att bibehålla motivation till att träna. Denna vinter har testat mina gränser till MAX och likaså Megalo gränser. Ni som har följt vår blogg ett tag vet att Megalo har ibland nerverna utanpå och det är inte enkelt att få till effektiv träning ute i skog och mark. Självfallet går det att träna honom ute men minst 50 % av passet går åt till att inte vara bekymrad för saker eller att hoppa från sida till sida. När då vädret har varit som det har varit har det inte varit lättare. Men då gäller det att lägga upp en träningsplan som är rimlig samt delmål som är nåbara så man kan se hästens framsteg och på så sätt skapa motivation.

Att ta sig iväg till ridhuset har varit svårt utifrån rådande väglag. Risken för att hamna i dike väljer jag medvetet bort och hittar då träningsmöjligheter hemma. Under denna vinter har jag och Megalo haft fokus på att ”gå fram” och få honom att släppa den mentala handbromsen. För att lyckas med det ute har målet främst varit att han skall bjuda framåt i både traven och galoppen. Traven har fungerat ok tidigare men i galoppen har det främst blivet avbrott utifrån att han reagerat på andra saker. Denna vinter så började vi med något så enkelt som att som att Megalo får ej bryta av fast han blir bekymrad och blir det korsgalopp så har vi bara galopperat vidare. Detta har gett en god effekt vilket märks betydande när vi varit i ridhuset och tränat. Där har han nu slutat att bryta av så snart du ber honom att böja sig eller liknande samt att han vågar fortsätta hålla sin galopp när det blir jobbigt. Vi har tack vare denna medvetna handling skapat en förändring som Megalo gynnas av både psykiskt och fysiskt.

Utöver att träna på att ”gå fram” har vi haft som mål att han skall acceptera att tänka framåt nedåt med sin huvud, nacke och hals. Inte krypa ihop eller så utan helt enkelt ha en neutral hållning. Megalo har en tendens att verkligen spänna upp sig, köra upp huvudet högt som en giraff och låsa hela sitt framparti och då blir hela han spänd, både fysiskt och psykiskt. Detta har också givit effekt och Megalo har blivit mer och mer stabil i sin kontakt med bettet och i sin framåt nedåt position. I och med att detta har utvecklas positivt, så har han nu också fått lättare att hitta drivet, som jag skriver om ovan, samt mer trygg i att använda sin kropp på annat sätt, fysisk avslappning.

Två saker har vi haft i fokus under vintern hittills och det är så givande att se att det ger effekt fast det känns som om all träning denna vinter är bristfällig och kastas bort som den äckliga godisbiten. Det gäller som sagt att skapa medvetna och realistiska mål utifrån hästens behov och förutsättningar. Nu skall vi fortsätta att överleva denna vinter och påminna oss om att, ingenting är omöjligt!