Hur långt har du kommit med din häst? Känner ni igen den frågan? Jag tror de flesta av er har fått den. Den frågan har jag fått flera gånger av andra ryttare och tränare. Det jag tror att de förväntar sig att jag ska svara är vilken nivå mina hästar kommit upp till i den gren jag har valt åt oss. Mitt svar är nu alltid detsamma. Vi har kommit så långt att min häst vill vara med mig. Hon blir glad när jag kommer. Hon är trygg med mig och jag med henne och när jag frågar henne om något så försöker hon alltid. Men om hon säger nej så lyssnar jag för det finns alltid en anledning.
Jag har ofta känt stress för att jag jämfört mig med andra ryttare och tränare. Det är lätt att få prestationsångest. Det kan antingen betyda att jag har höga ambitioner och att jag är missnöjd med min insats eller så kan det betyda att jag är självkritisk och dömer mig själv hårt.
Hur är min självinsikt? Sätter jag realistiska mål? Har jag lagt en liten eller stor insats i det jag gör?
Det är lätt att skylla på saker men det är vi själva som har ansvaret i vår egen satsning.
Är det resan eller målet som är det viktiga? Om jag inte känner mig nöjd med målet så blir inte resan rolig. Om jag inte kan njuta av resan så kommer jag inte nå målet. De är beroende av varandra.
Att ha realistiska mål är viktigt för mig. Vad vill jag? Vart ska jag? Hur ska jag komma dit? När ska jag komma dit? Vad behöver jag utveckla hos mig själv?
Det finns en saga om en pojke och en häst som är vilse i dimman. Pojken säger att han inte ser vägen framåt. Hästen frågar då om han ser ett steg framför sig. Det gör pojken. Ta då ett kliv framåt säger hästen. Målet kan kännas långt fram men om vi tar ett steg framåt så är vi på väg. Om det är rätt väg kan vi inte alltid veta. Det som är bra är att vi alltid kan byta väg. Prova en annan om det blev fel. Vi kan alltid ta en ny. De som inte gör misstag är de som inte gör något alls. Fel väg är också vägen framåt. Fel väg tvingar oss att tänka om och att utvecklas. Utveckling är ingen tävling. Den får ta den tid den tar. Den går inte att skynda fram. Det är när vi går för fort fram vi ser hästar utan glädje i ögonen och hästar med skador. Kärleken till hästarna måste vara större än snabba resultat på bekostnad av relationen och hästarnas hälsa. Goda förebilder som alltid sätter relationen före prestationen behöver få mer utrymme och synas mer. Vilka förebilder har du? Vad gör de för relationen med sin häst? Vad gör de för att hästarna ska må bra och få vara just hästar?
Mitt mål med Joy 2023 är att hon ska bygga styrka och koordination. Jag ska lägga stor vikt vid att fortsätta bygga vår relation starkare. Jag vill kunna rida ut i skogen och att det ska kännas lugnt och harmoniskt. Ingen stress. Bara njuta av en fin kontakt.
Målet för Diora 2023 är att hon ska lugnt och harmoniskt kunna lastas så att vi kan komma iväg och träna för Sussi. Alla hästar är klaustrofobiska och Diora är inget undantag. Att bli lämnad ensam i transporten är hemskt tycker hon. Vi ska träna styrka, koordination och kondition.
Mitt mål är att arbeta med mig själv för att hantera stress ännu bättre. Det kommer göra att jag förblir densamma och agerar på samma sätt oavsett situation som jag hamnar i med hästarna. Det gör hästarna trygga.
Mina långsiktiga mål som ligger 5 år framåt är att prova på att rida WE och akademisk dressyr och trail. Utan den ömsesidiga respekten och kärleken så kommer vi inte nå målen.
Vad har du för mål med din häst år 2023? Vad gör du för att förbättra din relation med din häst detta år? Och vad gör du för att tillgodose din hästs behov?
If its important for you, you will find a way.
If its not, you will find an excuse.
Uppbyggande Träning 
Kommentera