Balansgång!

Tenzing har inte lagt tävlingsskorna på hyllan riktigt än. Det kanske blir någon mer start i höst/vinter, vi får se. Anders kör honom fortfarande var tredje dag och däremellan tränar jag honom mer och mer att bli min ridhäst. Det är verkligen en balansgång.

Han är en helt underbar häst att jobba med, samtidigt som han är extremt känslig och lyhörd, så är han ett krutpaket ända ut i pannluggen 😄

Han tycker det är jättekonstigt att stå stilla ute på gårdsplanen och vill helst att det ska vara full fart från det man öppnar stalldörrana. 

Tålamod och åter tålamod. Från början tog det minst 20 min innan jag kom upp i sadeln, nu är vi nere runt 10 min. Allt beror på vilket sinnelag han har för dagen. 

Första gångerna jag red, var vi nere på ridbanan eller hemma på gården. Han har inga som helst funderingar över att jag sitter på honom, det går jättebra.

Vi tränar med Sussis uppbyggande övningar och det blir han så nöjd och trött av både i kroppen och knoppen. Nu har vi kommit så långt att det går att trava både på ridbanan och ute i skogen.

Vi gör mycket övergångar i traven för att han inte ska lägga sig på bettet. Skillnaden från att tidigare haft ridhästar och nu att rida en travhäst i full tävlingskondition, är att en travhäst bara ökar farten ju mer man håller i dom och att då våga släppa på tyglarna, det känns ju helt fel när man vill ”bromsa” 🐎

Tenzing lyssnar bra på min röst, han blir lugnare när jag pratar och smeker, istället för att klappa honom på halsen när han gör rätt. Vi jobbar på att trava lugnt och att han ska lägga över sin vikt på sin bakdel och lätta fram.Målet är att inte ha mer än ett mycket lätt stöd i bettet och han ska bära sig själv i naturlig form.

Vi tränar på och ser fram emot varje gång Sussi kommer, hon ger oss så mycket inspiration och energi.

Hon är en fantastisk vän och sponsor med Emin produkter och uppbyggande träning

TACK!