Ibland händer det saker i livet som gör att man prioriterar om vad som är viktigt.
I mars bytte jag jobb. Jag visste att det i perioder innebär väldigt mycket jobb och därför meckade jag om lite i planeringen för hästarna. Det var något jag verkligen ville göra så det var ingen svår uppoffring.
Grodan har sedan dess tränat främst i töm men vi har också börjat skritta i skogen. Det är något jag tycker är bra och ett självklart innehåll i träningen av alla hästar. Den lilla detaljen att Grodan varit rädd att gå i skogen har gjort att det tagit lite längre tid att göra det till ett självklart innehåll. Dessutom går han med något överdrivet benlyft i skogen plus att han har noll självbevarelsedrift så det har varit energikrävande och inte helt ofarligt.
Det börjar dock bli bättre 😁.
Det närmade sig träningshelg och jag såg fram emot att sätta Grodan i vagn för att se om det vi gjort den senaste månaden gett det resultat vi önskade.
Men istället för att få ett kvitto på träningen så blev jag hastigt sjuk. Dessutom så sjuk att jag hamnade på sjukhus. Ligger man på sjukhus i det skick jag var i, ja då bekymrar man sig inte så mycket över vad hästarna gör. Man ser bara till att någon man litar på tar hand om dom på bästa sätt och allt övrigt får liksom vänta.
Nu är jag hemma igen, men att träna hästar lär få vänta ett tag. Min tänkta tävlingsplanering har havererat men jag är inte speciellt ledsen för det. Det är inte det viktigaste, det är bara en bonus.
Vi kommer igen!
Uppbyggande Träning 
Kommentera