Susanne har bett mig skriva ett inlägg om mitt arbete med att planera och sätta mål. Jag tänkte börja med en kort bakgrund för att du som läser ska hänga med: Min häst Flisan är diagnostiserad med artros i halskotpelaren. Hon har under många år haft problem med smärtor, naturligtvis från sin hals, men också från i princip hela kroppen då hon har försökt kompensera för smärtan och den icke-fungerande halskotpelaren genom att använda sin kropp på olika (felaktiga) vis.
Hon är 10 år nu, jag har haft henne i 5 av de åren. Under de här fem åren har det hela tiden varit problem med ridningen och hon har blivit undersökt, behandlad, och rehabbad gånger många, många. Allt det här skulle jag kunna skriva spaltmetrar om, men jag ska inte gå in så mycket på det nu. Man kan bara konstaterad att Flisan med allra största säkerhet aldrig kommer att kunna bli så bra så att hon kan fungera som ridhäst, särskilt inte på den nivå där jag skulle vilja vara.
Och nu börjar 2021 närma sig sitt slut och ett nytt år tar vid, så vad gör jag nu? Hur ska jag komma vidare utifrån där jag är?
I avsnitt 91 av Equipodden träffar min mentala coach och tränare Anna Nordin (från Enastående häst- och ryttarutveckling) Elin Weiner som har Equipodden och pratar om effektiv målplanering. Någon vecka innan det avsnittet sändes vann jag en ”Goal-planner” i en utlottning som Sussi (Susanne Widner) hade. Och ungefär vid samma tid hade jag ett coachingsamtal med Anna om Flisan och min framtid ihop,om min önskan att få fortsätta rida. Allt detta gjorde att jag bestämde mig för att för första gången strukturera upp och planera för mina mål mycket mer grundligt än jag någonsin gjort förut. Jag har alltid haft mål och en plan för Flisan och mitt häst-/ridliv, ( eftersom det är en nödvändighet när man har en häst som ”ständigt rehabbar”), men jag har aldrig tidigare gjort det så strukturerat som jag har gjort nu.
Jag började min målplanering med att sätta upp ETT MÅL. Anna säger att det här målet ska vara något stort, något högt, så högt att man tänker ”Hjälp, hur ska jag klara det här?!”. Samtidigt ska målet vara realistiskt och möjligt att nå. Jag funderade mycket och satte upp många olika mål men till slut bestämde jag mig. Mitt långsiktiga och höga mål är att träna dressyr och WE på medelsvår nivå!
Därefter ska man göra en ANALYS AV NULÄGET. Vart befinner jag mig nu? Vad kan jag och vad kan jag inte? Jag skulle säga att jag just nu befinner mig någonstans på väg från Lätt C mot Lätt B, så jag har en bit kvar tills jag kan rida medelsvår klass. Men det är bra! Det ger mig tid! Och tid behöver jag…
Nästa steg är nämligen att se över vilka hinder/utmaningar och möjligheter/resurser som finns, och för min del är det största hindret ganska uppenbart: Jag har ingen häst att rida medelsvår dressyr på! Flisan kommer aldrig att ta sig dit och om jag fortsätter rida henne så kommer inte jag heller dit. Så, precis under det högsta målet skrev jag ett nytt mål: Köpa ny häst!!
Det är bara ett problem: Jag har redan två hästar, jag har bara plats för två hästar, och jag tänker inte göra mig av med någon av mina två hästar. Omöjlig ekvation? Nja, inte på lite längre sikt. Vår äldsta häst blir 26 år nu i januari och jag tänker att hon väl inte kan hänga med hur länge som helst. Och Flisan kan ju också för den delen bli skadad eller sjuk. Så, målet med att köpa ny häst kan alltså inte riktigt tidsbestämmas, men jag skulle tro att det kan röra sig om något år eller två. Drar det ut mer på tiden så får jag fundera en gång till. Av den här anledningen kan jag inte heller tidsbestämma mitt högsta mål, det om medelsvår dressyr/WE, men det gör inte heller så mycket just nu.
Vad det gäller möjligheter och resurser så hittade jag en del:
- Flisan! Ja, man kan tänka att hon är ett hinder, men man kan också tänka att hon kan vara en resurs och en tillgång. Jag återkommer till det längre fram i texten…
- Jag har en mental coach – Anna Nordin! Det är det verkligen inte alla som har, och jag är så oerhört glad över att hon hjälper mig att hitta kreativa lösningar på alla de problem jag har och har haft på grund av Flisan. Jag kan verkligen rekommendera alla att skaffa sig en mental coach och tränare!
- Sussi (Widner, förstås). Alltid beredd att lyssna, alltid stöttande, alltid peppande! En klippa i det uppbyggande arbetet och med ett hjärta av guld! 😊
- Det ovärderliga stödet hemifrån, dvs från min man. Utan honom hade det inte gått och utan honom skulle jag inte orka fortsätta med Flisan!
- Om jag inte kan rida på min egen häst så får jag rida på andras hästar! Det vill säga, jag kan ”hyra” häst för att fortsätta rida.
- En ny häst, som sagt var, men det sätts på vänt tills vidare…
-Jag har en närliggande hästverksamhet där jag kan rida på ridhus och utebana.
Så där är min analys av nuläget och av de hinder och möjligheter som jag ser just nu. Nu kommer man till det roliga: Att göra en HANDLINGSPLAN!
Här är min handlingsplan:
• Vad det gäller Flisan så är det viktigaste att hon 1) inte ska ha ont, 2) hon ska hållas så frisk och stark som möjligt, och 3) vi ska ha kul ihop. Min handlingsplan för Flisan innefattar arbete från marken, avsutten uppbyggande träning, daglig stretch- och coreträning, trickträning, skogspromenader/vanliga promenader m.m. Min handlingsplan för Flisan innefattar INTE ridning. Detta är förstås en sorg och en besvikelse, men om jag ska igång med Flisan igen så kommer det att gå bra en månad, två, tre? Men sen får hon ont igen. Ska hon behöva få så där ont igen bara för att JAG vill rida? Flisan har inget behov av att blir riden, utan det är ju JAG som vill rida. Däremot älskar Flisan att vi gör saker ihop från marken och det är här hon kan bli min tillgång. Återkommer till det strax…
• När jag får min nya häst ska jag vara redo. Det är lätt hänt att sluta rida när man hamnar i min situation, och det är lätt hänt att när man då efter kanske två år köper en ny häst, känner sig så osäker på ridningen så man får svårt att komma igång att rida igen, eller åtminstone behöver man en låååång uppstartsträcka. Men om jag fortsätter att rida så dels håller jag igång ridningen, dels kommer jag liiite närmare mitt mål. Så för att vara redo vad det gäller ridningen när jag får min nya häst ska jag vara med på kurser, träningar, clinics osv. Målet är att försöka få till åtminstone en timmas ridning i snitt i veckan. Självklart inte lika bra som att rida på sin egen häst, men bra nog, tills vidare.
• Efter att ha haft en häst med Flisans problematik så har jag lärt mig en massa viktiga saker. De viktigaste är :
1) Hästar måste få varierad träning! När jag köpte Flisan trodde jag att träning för hästar var ridning (och körning). Punkt. Nu vet jag att för att få en stark och hållbar häst måste träningen varieras. Och det är här Flisan blir min tillgång! För genom Flisan kommer jag att lära mig ännu mer om varierad träning tills jag får min nya häst. I min handlingsplan för året ingår därför att jag ska lära mig arbeta med långa tyglar. Jag har redan börjat lära mig tömkörning, men nu vill jag även prova på långa tyglar. Det betyder att jag kommer att ha ännu en metod för att träna min nya häst på ett effektivt och skonsamt och varierat sätt.
2) Det är viktigt att lyssna på sin häst, att vara lyhörd! Hästar jävlas inte! Om hästen sparkar, inte vill jobba, inte vill att du tar i den, går emot skänkeln, inte tar bettet, inte går att ställa osv, så finns det en orsak. Ta reda på orsaken och lös problemet! Det är mitt (ditt) ansvar som hästägare!
3) Lita på magkänslan! Med de erfarenheter och den kunskap jag nu har så måste jag våga lita på mig själv. Om något känns fel så är det för att det ÄR fel!
• En sista punkt i min handlingsplan handlar om mig själv: Jag fyller 59 nästa gång… Jag hade kunnat sätta upp min ålder som ett hinder för att nå mitt högsta mål, men jag har valt att inte göra det. Min kropp är ju inte ett hinder – den är en tillgång! Om jag tar hand om mig själv och håller mig ”igång” så är det inte alls omöjligt att kunna fortsätta rida både 10 och 15 år till. Och även om utveckling kan ta längre tid när man blir äldre så slutar vi aldrig utvecklas. Därför innefattar min handlingsplan även min egen träning med löpning, styrka och rörlighet, 3-5 gånger i veckan och även här med tydliga mål som olika lopp osv.
Utifrån ovanstående, ett mål, en nulägesanalys, en genomgång av hinder och möjligheter har jag skapat en handlingsplan. Nästa steg är att sätta upp DELMÅL som är utvärderingsbara. De ska alltså vara mätbara och jag ska bestämma när i tiden de ska utvärderas. Jag satt ett par kvällar med detta (jag kan rekommendera att skriva med bläck som går att sudda) och det var svårt och klurigt, men nu har jag landat (tror jag) i fyra mål med aktiviteter, med plan för utvärdering och med en plan för vad jag ska belöna mig med när jag har nått mina mål.
Mina fyra mål för 2022 är:
- Jag ska lära mig att arbeta med långa tyglar.
- Jag ska utvecklas som dressyrryttare.
- Flisan ska bli starkare och rörligare, utan ridning.
- Jag ska hoppa 60 cm! (ingår i WE)
Delmål 1 utvärderas genom att jag får certifikat på att jag har genomgått en grundkurs om arbete på långa tyglar.
Delmål 2 utvärderas genom att jag genomför träningstävlingar i dressyr.
Delmål 3 utvärderas med foto/film ungefär 1 gång/månad.
Delmål 4 utvärderas med att jag hoppar 60 cm någon gång under året.
Belöningen då kanske du undrar?
Ja, jag tänker belöna mig med att ta privatlektioner, gå roliga kurser, köpa nya ridkläder, och anmäla mig till fortsättningskursen i arbete med långa tyglar, när jag har nått något av mina delmål. Är sååå taggad för 2022!!!!
Hoppas detta kan inspirera dig till att också göra en plan för 2022! Inga mål är för stora eller för små! Man måste inte vara lika detaljerad som jag har varit, men det är nog bra att gå igenom de olika stegen. Kom ihåg! Ingen plan är huggen i sten. Utvärdera ofta, och var beredd att ändra din planering om det behövs.
In och lyssna på Equipodden avsnitt 91!!
Lycka till!
Uppbyggande Träning 
Kommentera