Iris är nu 100% igång efter skadan. Det roliga är att hon är precis lika fin, om inte ännu bättre, än hon var innan skadan. En lugn igångsättning har verkligen gett ett bra resultat!
Det enda målet som funnits sedan i höstas är att hon ska bli helt återställd. Nu när hon är det så kan jag återigen börja fundera på vad vi ska ha för mål framåt. Jag tittar då på och utvärderar de mål jag hade satt upp innan skadan och klurar på nya. Det jag kan konstatera är att trots att en fjärdedel av året ägnades åt läkning och rehab så uppnådde vi ändå större delen av de mål jag satt upp.
Det största målet jag förra året var att få Iris godkänd för avel. Det målet uppnådde vi i mitten av september, ca en månad innan hon skadade sig. Avelsvärderingen var en del av en större plan om att faktiskt betäcka Iris 2021. Men dessa funderingar fick jag som sagt lägga på hyllan tills jag visste om hon överhuvudtaget skulle klara sig.
Efter årsskiftet när allt såg ut att ha gått bra så började dessa funderingar ta fart igen. Möjligheten att betäcka henne fanns fortfarande och jag bestämde mig för att fortsätta på den plan jag satte upp för ett år sedan i och med att hon nu var frisk och hade fått en ok stämpel på baken på avelsvärderingen.
Jag ville såklart betäcka henne med en lusitano och registrera avkomman i stamboken. Jag hade sedan innan lite koll på vilka hingstar som fanns i Sverige, men visste inte vilka som skulle verka i avel i år. De allra flesta verkar via semin och i och med att det blir Iris första föl vill jag köra färskt. Efter lite research så föll valet på en hingst som jag tror matchar Iris bra. Han är den högst bedömda lusitanohingsten i Sverige och att han dessutom står 10 min från Iris på egen seminstation gjorde inte det hela sämre. Så så blir det.
Planen är att betäcka henne i maj, så i april nästa år hoppas jag vi får tillökning. 😀
Ha det gôtt!
/Anna och Iris
Uppbyggande Träning 
Kommentera