I söndags var första dagen jag kände att hösten var här på riktigt. Jag frös!
Under sommaren har Eddie tränat på att behålla lugn och avslappning i olika miljöer och med olika distraktioner. Han har gått från att vara en mega fegpropp till att vara fegpropp vid enstaka tillfällen. Det som inte fungerar får vi såklart träna mer på, men på det stora hela är jag nöjd med hans utveckling.

Han har även fått en hel del toleransträning med saker som låter och rör vid hans kropp.

Inför hösten ökar vi på med lite fler moment. Eddie behöver få lite flyt i sina sidvärtsrörelser. Han flyttar både framdel och bakdel fint, det är när han ska göra det samtidigt som han inte riktigt får till det om han inte får ta det på fart.

Vi har också äntligen hittat ett bett som han trivs med att ha i munnen. Så nu ska han lära sig bettet inverkan. Vi skyndar långsamt. Vi har några punkter till att klara av innan vi går vidare till nästa steg 😊.
Vi konstaterade här om dagen att trots att Eddie varit hos mig i 3-år så har den sammanhängande träningen aldrig varit speciellt lång. Först kom växtvärken, sen rotationsfallet med längre rehab på piloten, sen tappade jag totalt motivationen i samband med Monzans bortgång och sen kom en bäckenfraktur i mellan. Nu har Eddie varit igång 7 månader och blir stadigt bättre. Det är nog det längsta sammanhängande träningen han någonsin fått, även om den också inkluderade en rehab. Ingen rolig start för honom.

Nu tycker jag att det är hans tur att få glänsa lite 😊
Grodan går för tillfället med lapp för sitt vänstra öga.

Han har fått ett sår på hornhinnan och tar det lite lugnare. Iaf träningsmässigt för i hagen lever dom rövare som vanligt 🙄.
Så länge lappen sitter där avstår jag att sitta på. Dessutom är det lite klurigt att träna honom lös då han inte alltid ser mig. Men det är ju övergående så snart kan även han få jobba igång igen.
I förra inlägget skrev jag att vi anmält oss till en utmaning i våghalsar på distans. Vi har klarat våra 4 moment och fick rosetter levererade med posten 👍

Kommentera