När man inte kan göra det man vill…

Det riktigt tråkiga med min och Eddies vurpa i oktober är tiden det tar att komma tillbaka. Och då pratar jag om mig. Det var ju jag som råkade gå sönder.

Jag lyckades även få en överbelastningsskada på min vänstra axel som nu är på g att läka ut.

Så kan det gå när man är tjurig och envisas med att det ska gå!

Med hjälp av en duktig fysioterapeut ska vi nu få ordning på min kropp. Och när vi ändå är igång så blir det en check av hela kroppen, för gamla skador och skavanker finns det en del av. Tänker det är lika bra nu när jag ändå fick tummen ur ….. 😁 och för framtiden kan det bara ge positiva effekter.

Träningen av mina hästar blir ju inte riktigt som jag tänkt mig under den här tiden. Men tränade blir dom!

Men kanske inte så som det flesta tänker sig när man tänker träning. Ingen av dom har travat och galopperat massor om det nu är det som sätter ribban för ett träningspass.

Monzan som inte får göra annat än skrittas, men som efter senaste veterinärbesöket fått 👍tumme upp för att jobbas ordentligt börjar det hända saker med. Det går att variera skrittjobbet i oändlighet. Det kanske inte är roligt alla gånger men det kommer absolut att löna sig långsiktigt. Vi varierar med övergångar, tempoväxlingar, skolor, cavaletti och längre rundor i skogen. Till största del tränar vi utomhus, utom när bommar är inblandade. Bommarna bor i ridhuset och jag är för lat för att flytta dom hit och dit. Lat är inte hela sanningen för jag har inte kunnat bära dessa bommar något vidare bra. Men jag har en plan för några stockar som kan ligga ute jämt, men för att flytta dessa stockar behöver du två armar. Så det ligger en bit in i framtiden.

Eddie har en lite mer strukturerad plan. Där har vi fokus på styrka och koordination.

En gång i veckan går han i labyrinten…

…och en gång i veckan går han över en upphöjd bom. Vi gör det för hand. Man kan tycka att det är simpelt, men jämför jag nu med då vi började för några veckor sedan så är det stor skillnad på hur han utför övningen.

Tanken är att det så småningom ska vara fler än en bom i rad. Men där är vi inte nu.

Det tar sig och sakta men säkert orkar han mer samt klarar av att balansera sig.

Årets kallaste dag införde vi att skritta uppsuttet en gång i veckan. Där backade vi bandet lite då det blev ett uppehåll på ca 5 månader efter att precis blivit inriden. Dessutom är han inte helt lätt att ta sig upp på utan två friska armar.

Han sköter sig hyggligt bra om han klarar av att hålla fokus. Men han har humör och åsikter som inte alltid sammanfaller med mina 🙄. På dessa uppsuttna promenader utökar vi tiden successivt. I dagsläget fixar han 20-30 minuter innan den mentala biten säger stopp!

Detta är vad vi har att förhålla oss till och vad vi kan göra i dagsläget. Vi trappar upp försiktigt och plötsligt en dag så är vi på gång ordentligt. Det ser jag fram emot för nu har det varit tungt ett tag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: