Den 20/8-2018 insjuknade min älskade Lerbert plötsligt av magsmärtor. (Inget tecken på att något var annorlunda innan) jag red honom bara timmen före. Han var så mjuk, fin och avslappnad. Som en dans på rosor.
Jag släppte ut honom i hagen efter ridpasset och tog in nästa häst som skulle ridas. Precis när jag hoppat upp märke jag och min mamma att något inte stod rätt till. Lerbert stod stilla och bara stirrade på oss. Han hade verkligen en otäck blick som visade att något verkligen var fel. Han började krafsa med frambenen och drog tänderna efter vindskyddet. Något han aldrig gjort förut. Vi tog in honom direkt och försökte erbjuda honom olika vätskor (vatten, betfor mm.) som han vägrade att ta emot. Vi tog hans puls, temp, andningsfrekvens och lyssnade på tarmljud. Tarmljuden lät inte alls på höger sida och här fäller paniken in.
Vi ringde distrikt veterinären som kom hem till oss och genomförde en hel del undersökningar och gav smärtstillande medicin. Konstaterade att det var magen men troligen lindrigt…. Veterinären satte en sond via näsan som även blev bekymmer och troligen sprak ett stort blodkärl vilket gjorde näsblod i mängder. Det fullkomligt rann blod och det var blod överallt. Tillslut efter att ha vandrat runt på ridbanan så gav det sig. Pust.. Men Lerbert var inte bättre i sina smärtor.
Vi beslutade oss för att åka till Ultuna universitet djursjukhus. När vi kom fram bestämde dem att vi skulle chansa med en ny sond i näsan trotts han tappat mycket blod. Denna gång gick det bra och då visade det sig att i magen fanns en otäck vätska som tyder på stopp någonstans i tarmen. Dem tog massa prover och allt visade sig att vara stopp. Diagnosen var stangulation av tunntarm upphängning i foamen epiploicum (en ficka som finns vid levern).
Två alternativ.
~Avlivning eller akut operation.
En fruktansvärd känsla att stå med sin bästa vän, se honom in i ögon och tänka ”Denna operationen är svår, kommer han att klara detta” . Självklart valde vi att försöka rädda Lerbert. Vi ville göra allt för honom. Vi fick lämna honom och åka hem med tom lastbil. Det värsta vi gjort. Vi visste inte om vi kommer få träffa honom igen.
❤
Strax efter vi åkt hem kom kirurgen som skulle operera Lerbert. Sjukhuset valde deras bästa kirurger och operations team hjälpte till. Efter operationen skulle dem höra av sig hur allt gått… Vi hade inga höga odds, en svår operation och alltid en stor risk att söva en häst sa dem innan.
Timmarna gick och det kändes som en evighet. Tårarna bara rann. Sen ringde telefonen, ”vågar vi svara”. Kirurgen ringde och berättade att allt gått bra. Ingen tarm var skadad vilket var bra för kommande rehabilitering. Tarmen hade kilat fast i ett tomrum som finns i magen. 43 agratter syddes han med i buken och ett stort förband skulle sitta på. Strikt schema för att komma igång med mat, för att tarmen skulle jobba igen. En liten tuss hö flera gånger per dygn.
Efter 6 dagar fick vi hämta hem Lerbert. 100kg lättare, smal och ynklig. Vägen nu var fortsatt tuff. Han fick inte bocka, stegra osv. Tack vare att mamma jobbade natt och kunde vara hemma på dagarna och att jag har snälla bekanta kunde vi genomföra detta schema på bästa sätt.
• Ca. 8 promenader per dag.
• Plocka gräs, fylla vatten
• Temp 3 gånger om dagen, tarmljud.
• Avföring
Lerbert stod på box 21 dagar sen i liten sjukhage och saktare och saktare lite större hage. Vi gick över bommar, vattenmattor varje dag för att aktivera hans huvud och muskler utan ansträngning. Efter fyra veckor satte jag upp för första gången. Det gick inte att leda honom mer, han var vild. Så var lugnare uppsuttet. Efter 8 veckor började vi trava sen vid 10 veckor var vi uppe i lätt gallopp arbete.
Allt har gått precis enligt skolboken och nu är vi fullt igång med träning som innan. Vi har gjort våra första hoppträningar och snart är det dags för vår första hopptävling sen Juli. Han känns underbar.
Tack till alla som varit delaktiga i denna dyra, sorgliga men lyckliga sjukhistoria. Framförallt tack till Ultunas personal och kirurg Miloz som alltid ställde upp på telefon och Mail och gjorde allt för Lerberts överlevnad.
Uppbyggande Träning 
Kommentera