Kan man ha otur två gånger???

Tanken har aldrig slagit mig att man kan ha ”otur” två gånger. När man har gjort efter konsten alla regler, planerat minutiöst och ändå sker det en andra gång, hur kan det det vara möjligt?! Den 3 augusti år 2017 får jag beskedet ingen hästägaren vill ha, en gång till. Veterinären gav upp och berättade att jag kunde få Megalo utdömd. Världen rasade samman. Det kan inte vara sant?! Det måste finnas en lösning!?

I augusti år 2010 när Megalo var fyra månader gammal stal han mitt hjärta och sedan den dagen har vi varit oskiljaktiga. Han var ett riktigt busfrö och att avvänja honom blev ingen större match för uppfödaren, Therese Uggeldahal Czima Araber, för mamma Menova stötta bort honom för att han var  så dryg. Som unghäst växte han så det knacka och det gjorde även hans självförtroende. Megalo var snäll och följsam men testade gränserna hela tiden. På en av våra promenader innan han fyllde ett år försökte Megalo bita min axel och i samma stund  han fick en tillsägelse trampade han ned med sitt ena bakben i diket och vips så var matte starkast.

Megalo var inte alltid den ”lättaste” att träna utan han hade många åsikter och ju äldre han blev, ju fler åsikter skaffade han sig. Det var inte bara under träning som Megalo hade många åsikter utan likaså i hagen.  I mars år 2012, skadade han sig i hagen och ordinerades boxvila. En två års hingst på box var inget att rekommendera och inne på kliniken visade han inte upp sin bästa sida. Veterinären hittade ingen allvarlig skada utan rehabiliteringen blev liten hagen och skritt för hand under en viss period. Skadan resulterade i en rörelsestörning vänster bak och i maj när den äntligen var borta, då lekte Megalo upp den i hagen och ännu en rehabiliterings period påbörjades. Sommaren gick snabbt och vi tränade på med promenader och enklare tömkörning i syfte att stärka senor, ligament och sakta men säkert bygga upp en hållbar häst.

År 2013 var det tid för inridning men våren började dock inte som önskat. Megalos rörelsestörning vänster bak var tillbaks igen. En tur till veterinär påvisade inget särskilt så det blev en kort period i liten hage, rehabilitering för hand och sedan i slutet av maj var vi på banan igen. Slutet av juli var det tid för inridning och de första stegen med ryttare var väldigt vingliga och det var inte lätt för honom att ha koll på sina långa ben. Inridningen flöt på bra så fram till oktober var det ridning och tömkörning på träningsschemat. I mars år 2014 fortsatt vi att träna uppsuttet men i april uppvisade Megalo åter igen en rörelsestörning, dock i fram denna gång. In till veterinären och vid andra besöket fick han diagnos sulömhet. Ingen hälta kunde lokaliseras fast man använde sig av den moderna tekniken ,Lamness detector. Den 9 maj friskförklarades han och vi fortsatte på vår  reviderade träningsplan. Sommarens och höstens träning rullade på. Galopp lades till vid ridning  dock inte helt oproblematiskt.Vid första galoppfattningen gick det bra att galoppera. Avbrott till trav inga problem men efter det tappade Megalo balansen och vi föll handfallet framåt. Vi hade dock turen på vår sida och ingen allvarlig skadad uppstod. Sakta men säkert byggde vi och ännu en vintervila infann sig. 

Under år 2015 gick träningen bra och vi ställde upp i pay and ride med godkända resultat. Megalo deltog på två utställningar där han blev klass etta vid båda tillfällena samt guld respektive silver champion.

Ett år utan problem närmade sig sitt slut men i november började Megalo slå med  sitt huvud och ett nytt orosmoment uppstod. Vid besök av veterinären konstaterades knutor i tungan och näsborrarna, misstänkt fluglarvsangrepp. I samråda med Djurtandvårdskliniken gavs en allmän cortison behandling i tron att det var fluglarsvangreppet som orsakade hans frenetiskt huvudskakningar. Under januari år 2016 minskade huvudskakningarna och träningen upptogs igen men något var fortfarande fel, Megalo svarade inte som önskat på träningen. I slutet av mars kontaktades veterinär för en hältutredning. Utredningen konstaterade hälta på båda framkotorna. Metacamkur och vila ordinerades och sedan träning för hand under en period. Megalo blev inte märkbart bättre och vid återbesök i juni konstaterades dubbelsidig kotledsinflammation. Efter en lång diskussion med behandlade veterinär togs beslut att ledbehandla båda kotorna. 

Vid återbesök i slutet av juli var hältan borta men en rörelsestörning väntar fram fanns kvar. I samråd med veterinär lades ett rehabiliteringsschema upp med fokus att bygga styrka. Förutom en rörelsestörning vänster fram hade Megalo tydligt svaga bakknän vilket påverkade hans rörelsemönster kraftigt. Under sensommaren och hösten tränades han för hand, promenader samt tömkörning. Han blev starkare och starkare men rörelsestörningen fanns där i bakgrunden. Med hopp om att år 2017 skulle bli vårt år började vi med uppsutten träning i januari men dessvärre gav hoppet inget resultat. Megalo började slå med sitt huvud igen, både i boxen, i hagen och vid träning. Störningen i vänster fram ökade och vi var åter igen på ruta ett. Vid kontakt med min veterinär fick jag en remiss ner till Ultuna. 

Den 17 mars lastade jag in Megalo i transporten och åkte ner till Ultuna. Väl framme mötes vi upp av en av deras mest erfarna veterinärer. En gedigen hältutredning tog sin början med böjprov, longering, tömkörning och ridning. Bakknäna röntgades. Efter en hel dag på kliniken skickades vi hem utan resultat och en ny tid för vidare utredning. Den 30 mars var vi tillbaks på Ultuna för en till dag på klinik. Utredning fortsatte men inga svar. Alla tänkbara leder i vänster fram bedövades för att få bort Megalos rörelsestörning men inget hände. Ännu en gång fick vi åka hem utan svar och en ny tid för vidare utredning, scintigrafi. 

Den 10 april lämnade jag Megalo på Ultuna för en scintigrafi undersökning med hopp att få svar. Med hjärtat i halsgropen åkte jag hem utan häst och transport och hoppas på det bästa. Dagen efter åkte jag ner och äntligen skulle jag få ett svar. Vid en scintigrafi undersökning söker sig ett radiologiskt medel till det ställe där en skada har uppstått i skelettet. Megalos resultat var positivt för det fanns inga större upptag någonstans i hans vänster fram ben, hela benet från manke ner till hov undersöktes. Det ändå som gav ett litet upptag var på ett av småbenen i carpus, dvs framknä. Efter en gedigen diskussion med behandla veterinär beslutades att ledbehandla vänster carpus samt båda kotorna fram. Efter två dagar på klinik åkte jag hem med en häst som återigen var ledbehandlad.

Vid återbesök den 30 maj var Megalo fortfarande inte helt ohalt så vänster carpus behandlas ännu en gång. Ännu en rehabiliteringsplan skapades i samråd med veterinär. Träning för hand och sjukgymnastik. Under sommaren ökades intensiteten på tömkörningen. Huvudskakningarna var borta men vänster fram hade fortfarande en rörelsestörning. Vid besök nummer sex på Ultuna den tredje augusti var Megalo haltfri men dock fanns rörelsestörningen vänster fram kvar. Veterinären kliade sig i huvudet och sa att hon inte kunde säga vad min häst hade för fel. Det hon trodde var att det satt muskelärt och hennes rekommendation var att fortsatt med sjukgymnastiken och bygga vidare successivt. I samma veva informerar hon att Megalo med stor sannolikhet inte kommer att fungera för det jag vill ha honom till med tanken på hur många gånger han har rehabiliterats. Att få honom utdömd var ett alternativ jag kunde överväga. 

Jag lastade in Megalo och åkte hem. Väl hemma landade chocken att jag igen stod vid samma vägskäl som för fyra år sedan. Tankarna snurrade men jag kunde inte förmå mig att ta beslutet att ge upp, jag kunde inte skicka en del av mitt hjärta till himlen riktigt än. Det måste finnas något att göra, det bara måst gå. Ännu en rehabiliteringsplan lades upp i samråd med veterinär och sjukgymnast. Träningen gav resultat men i mars år 2018 tar det stopp igen. När galoppen lades in i träningen ökade rörelsestörningen vänster fram och huvudskakningarna. Jag kontaktade min veterinär på Ultuna och bokade en tid. Vid besöket påvisade Megalo inget på böjprovet, inget på rakt spår eller på volt i vänster varv. På volt i höger varv syntes hans rörelsestörning vänster fram. Veterinären sade att det såg lika ut som sist och att hon inte kan hjälpa mig. Hon imponerades över min envishet och tyckte att Megalo har tur att ha mig som ägare. Jag blev glad över hennes ord men det hjälpte inte mig och Megalo. Vi diskuterade fram och tillbaks och till slut säger hon att hon har ett förslag till. Hon har en veterinär kollega som arbetar på ett litet annat sätt, hon kan tänka sig att skriva en remiss dit. Jag tackade snabbt ja, en möjlighet till svar var allt jag önskade.

I mitten av maj åkte jag och Megalo 26 mil norrut enkel resa till en liten klinik. Väl framme möts vi av en engagerad och ödmjuk veterinär. Jag fick longera Megalo i 10 minuter och sedan gick vi in  i kliniken. Inne på kliniken fick jag visa Megalo i skritta och trava rakt fram i hältgången och sedan gick veterinären grundligt igenom Megalo muskelärt. Veterinären konstaterade att Megalo hade en tydlig funktions nedsättning på en av musklerna som lyfter frambenet framåt samt att han lider av high heal syndrom. Veterinären gav mig en gedigen förklaring till sin diagnos och sedan behandlas Megalo intramuskelärt och med stötsvågsterapi. Veterinären visade massage och stretch övningar   samt skickade med ett tydligt rehabiliterings schema. Med en positiv känsla åkte jag hem och för första gången på länge känns det som om jag faktiskt vågade hoppas. 

Sommaren gick och rörelsestörningen minskade sakta men säkert. Megalo började röra sig mer i hagen och det syns tydligt att hela han börjar komma i balans. I augusti åkte vi på återbesök och svaret jag fick då var helt underbart. Megalo var friskförklarad!!! Visst, han kommer alltid ha en viss skillnad på höger och vänster frambens aktion på grund av hans high heal syndrom. Men hans muskel var helt återställd. Veterinären sade med stor säkerhet att Megalo kommer kunna använda till det jag vill och han kommer att hålla. Med ett leende på läpparna åkte jag hem och nu hoppas vi att veterinären har rätt! Tydlige kan man ha otur två gånger, frågan är om turen är på väg?!

Vill ni följa Megalos resa gör oss sällskap här eller surfa in på jvwitorio.wordpress.com