Jag tror att det senaste inlägget jag skrev här är från oktober 2023. Mina grabbar hade då fortfarande timeout sedan våren. Jag ljuger om jag säger att de på något vis är igång nu.
Jag har haft hästar i hela mitt liv. Det har varit träning, tävling, planer och mål. Det har gått upp och det har gått ner men jag har hela tiden haft glädjen och drivet. Det försvann våren 2023 och har ännu inte återfunnits. Missförstå mig rätt, jag älskar mina hästar, och jag tycker fortfarande om att umgås med dom. Men det andra… är borta.
Det var för mycket som hände som tog bort glädjen i att hålla på.
Lite sporadiskt under vintern har jag varierat med tömkörning och rena promenader. Nu i februari när träningarna för Sussi drog igång fick jag lite feeling och satt upp på Grodan som senast hade mig på ryggen i maj.
Just nu låter jag det vara som det är. När det känns roligt så kan jag tömköra eller rida, när jag inte har nån lust så låter jag bli eller tar en promenad. Mina grabbar är oförskämt fina för att göra så lite. Jag hoppas ju att suget ska komma tillbaka men sätter ingen press på mig att vi ska prestera något.
En dag i taget – helt enkelt
Uppbyggande Träning 
Lämna en kommentar