Att förlora sin bästavän

Som dom flesta av er säkert vet så har vi fått tagit bort Sonja. Vilket för oss var en oerhörd sorg. Allt gick väldigt fort. Vi har under våren tränat för att tävla några få starter för att sedan pensionera Sonja och tanken var att eventuellt ta föl på henne.

Det började den 18 mars som var en lördag då Sonja blev väldigt halt på ett framben. Vi misstänkte hovböld och pappa tog av skon och började visitera henne. Hon var då öm i hoven men det var över ett så stort område så på måndagen ringde vi veterinären. Vi fick tid på onsdagen och under dom här dagarna blev Sonjas allmäntillstånd sämre och sämre. Hon fick feber och blev allt hängigare. Det syntes på hela Sonja att hon hade ont.

Hos veterinären röntgade vi hoven som då visade att hon hade en hovbensrotation.

Så det fanns ingenting mer att göra. Det var då jag fick ta det svåraste beslutet jag har tagit i mitt liv. Att Sonja skulle få somna in.

Sonja fick väldigt mycket smärtlindring och hon fick följa med hem för att somna in här hemma dagen efter.

Bara några dagar innan Sonja blev halt red vi byten i ridhuset och hon var då fin och ingen som helst hälta syntes, så allt blev så chockartat när hon blev så halt.

Att vi bestämde oss så fort var för Sonja mådde så dåligt och hela hennes allmäntillstånd var påverkat. Hon skulle inte få gå ut i hagen mer och stå på hög smärtlindring och det tänkte vi inte utsätta henne för. Sonja var den hästen vi kunde kliva upp kl 4 på morgonen för att hon skulle få komma ut i hagen och när vi var på meeting gick vi med henne tidiga månar. Hon var den hästen som mådde bäst när hon fick gå ut och vi tänkte inte utsätta henne för en längre boxvila.

Att allt gick så fort blev som en chock för hela familjen och en sån oerhörd sorg. Hon har gett oss alla så mycket. Man brukar säga att man får en once in a lifetime horse och det var verkligen Sonja för mig. Tack för 7 fantastiskt år min bästavän och föreviga drömhäst❤️