När novembermörkret kommer med allt vad det innebär när man har häst så kan det vara svårt att hitta glädjen och motivationen. I alla fall för mig. Nu är tiden här som jag beslutat mig för ska vara en tid för återhämtning och vila för både mig och hästarna. Titta på naturen. Vad vilar inte just nu? Jag lever med naturen istället för mot den. Har testat det andraalternativet och det resulterade i utmattningssyndrom. Jag tycker om julen och den kommer som ett ljus i mörkret. I december tycker jag att allt känns lättare igen.
Inget ja utan nej. Det ena existerar inte utan det andra. När hästen säger nej då måste vi fundera på varför. När vi hade träning för Sussi sist så skulle vi rida fyrkanten. Det gick bra för hand men inte uppsuttet. Då sa Joy nej. Varje gång jag börjar arbeta med mina hästar så kollar jag av hur kontakten, responsen, villigheten och avslappningen är. Kontakten var bra, villigheten lite låg, responsen låg och avslappningen bra. När en häst kommer till ett annat ställe så kan såklart saker runt omkring påverka. Andra hästar t ex vilket var fallet här men jag vet också att hon tycker att koordinationsövningar är jobbigt. Hon är inte särskilt kroppsmedvetenhet. Hon kan tappa balansen och snava över en bom. Då blir hon lite stressad och skyndar sig igenom övningen vilket gör den ännu svårare. En häst säger inte nej utan anledning och hur bra skulle våran relation vara om jag inte lyssnar? En relation bygger ju på ömsesidig respekt och tillit. Det är min uppgift att ta reda på varför hon inte vill. Här har jag en fantastisk tränare. Sussi säger det jag tänker. Hoppa av och gör övningen för hand.
Tålamod är de flesta människorna dåliga på. Med min erfarenhet i jobb med människor så är det så det är hos de flesta. Allt ska flyta på lätt utan motgångar. Men utan motgångar finns ju inte medgångar, utan mörker inget ljus. Gör jag bara det jag kan så sker ingen utveckling. Jag är utbildad lärare och vet hur viktigt det är för barnen att med lite hjälp ta ett kliv framåt i sin utveckling och få känna att man lyckas. Det gäller inte bara barnen utan även hästarna, mig och alla andra. Ge hästen tid och kärlek och den kommer att ge tillbaka.
Hur ska jag nu gå vidare? Jag tänker att vi ska göra koordinationsövningar 2 gånger i veckan i 2 månader endast för hand. Vi kommer att träna uppbyggande i intervaller medfyrkanten, flytta framdel och bakdel, skänkelvikning och labyrinten. Däremellan tar vi oss ut i skogen och tränar där.
I en stor flock så är det de hästar med bäst självförtroende som har hög status. Den med bra fysik och bra mentalitet har bra självförtroende och därmed högre status. Det är viktigt för hästarna att utvecklas. Vi kan hjälpa dem med det men det gäller att ha fingertoppskänsla. För mycket press skapar stress. Jag vill ha kul på vägen mot mina mål. Inte nå målet snabbt och offra relationen.
Skogen är fantastisk att träna både koordination och styrka i. Sen kan man ju stanna en stund och sätta sig på en stubbe. Ta med sig termosen och ta en kopp te och låta Joy beta. Bara ha en trevlig stund. Att ”bonda” med sin häst är viktigt. Det handlar inte om att hitta drömhästen. Det handlar om att vara den person som hästen drömmer om.
Ha en härlig första advent!
Uppbyggande Träning 
Kommentera