Idag är det svårt att komma ihåg hur sned, vind och krokig Grodan var när han kom hem. Tänker jag efter så var det fantastiskt att han ens kunde gå på ett ungefär rakt fram när absolut alla kroppsdelar drog åt olika håll.
Vilka lustiga vägar livet tar ibland. När jag hämtade hem Grodan hade jag inte en tanke på att han skulle bli min framtida tävlingshäst, än mindre i sportkörning.
Efter sista träningshelgen i november checkades Grodan av equiterapeut och han var oförskämt fräsch. Av gamla saker som han dragits med i många år finns ytterst lite kvar.
Därefter hade vi lite vila med skrittpromenader och pyssel innan vi startade upp vinterträningen som i huvudsak består av att jobba med svaga respektive starka sidan för att få honom mer jämn och liksidig. Han jobbas både i vagn och uppsuttet på lite olika vis, men målet är detsamma.
Vi har faktiskt varit i väg och ridit i skogen. Skogen som är det läskigaste Grodan vet. Vi valde en ”snäll” skog 🌲på andra sidan stan med roligt sällskap. Han utförde det utmärkt trots att det brann i huvudet på slutet 😅. Här kan jag konstatera att när det blir för mycket i huvudet så blir kroppen som en elvisp. Det är en rätt bra mätsticka att gå efter.
Vi avslutade julhelgen med att köra koner. Första gången vi faktiskt körde en konbana där vi kunde ligga på rull och hitta flytet. Väldigt nyttigt!
Nu ser vi fram emot ett uppbyggande träningsår 2022. Och med det vill vi önska alla ett Gott Nytt År!!!
Uppbyggande Träning 
Kommentera