Från Travhäst till Ridhäst

Det här är Snazzy eller Snazzan som jag oftast kallar henne. Ett varmblodsto på 13 år som kom till mig försommaren 2020.

Hon är kvalad och startad inom travet men det var inte riktigt hennes grej så när hon kom till mig hade hon gått dräktig och som mamma och var inte igång.
Jag har erfarenhet av varmblod sedan tidigare med två valackar, så rasen var en självklarhet i mitt letande efter en ny kamrat. När jag träffade Snazzan föll jag direkt. En supersnäll tjej men med attityd och som tycker och tänker i träningen.

Vi började vår resa mot ridhäst långsamt och försiktigt. De första månaderna med mycket promenader och tömkörning för att lära känna varandra. Även korta uppsuttna pass med skritt och massa beröm. Hon var riden men inte utbildad så vi skulle börja förstå varandra, hon skulle börja förstå vad mina skänklar och min sits menade. Skänklarna gillade hon inte alls, de betydde för henne alltid framåt och att ta stöd i handen var också en konstig sak.

Av en slump hamnade jag som åskådare på en träning som Susanne höll i på sommaren. För mig var det en fullträff, det är precis så jag vill träna!
Jag och hästen tillsammans, hon får vara med och påverka sin träning och lära sig hantera sin kropp.

I augusti 2020 hade vi vår första träning. En lektion i skritt där vi då fick länga ut tyglarna som återhämtning eftersom traven gjorde Snazzan både spänd och kort i steget då hon inte hade varken styrka eller koordination att göra den avslappnat.
Sedan dess har vi träningar regelbundet och däremellan ligger det varje vecka planerade SWUS-pass med i vår träningsplan.
Vi jobbar mycket i skritt men kan nu använda traven som återhämtning.

På hösten började vi mer med att träna på att förstå sits, skänklar och hand. En förhållning i tygeln betydde inte ta tag i bettet och ett tryck med skänkeln kan också kan vara sidförande eller ett stöd att böja kroppen runt. Från början valde hon att lösa sakar hon inte riktigt förstod med fart och när min förhållning kom blev hon spänd i kroppen och kort i steget.

Idag har hon förstått vad förhållningen är och även sitsen och skänklarna. Hon har hittat sin balans att utföra sidförande arbete, hon har lärt sig att det går att öka och minska både hastighet och steglängd och att göra det i balans och avslappnat.
Sammanfattat så börjar vi hitta en form för den allroundhäst med inriktning mot dressyr som jag önskat och nu på höstkanten har vi också börjat med det som ska bli galopp.

Vissa dagar behöver vi ta ett steg tillbaka, ta ett extra andetag och bara hitta lugnet och fokus. Hon är känslig och det behövs inte mycket för att hon ska få en spänning i kroppen. Men det har blivit så mycket bättre.

Tänk ändå att hon har gått från att springa med vagn till att röra sig med ryttare och detta har hon gjort på ett år.
Det handlar om att bygga om en ras som inte är gjord för att vara ridhäst till att bli det. Det är en utmaning men det är så skoj

Vi jobbar mot vårat mål att komma ut på dressyrbanan och vägen dit består av olika delmål. Årets delmål är dels att stärka henne mer och ge henne förutsättningar för att hitta galoppen.

Jag blandar vår träning mellan uppsuttet tömkörning och att vara på bana eller i ridhus med att vara ute, som nu på hösten på stubben.

Hästiga hälsningar
Micki & Snazzan