De senaste åren har, som ni kanske märkt, mitt hästliv tagit en ny vändning. Målen jag hade då är inte riktigt de samma som nu. Vägen mot nu har sannerligen inte varit spikrak utan slingrig och krokig. Och det är inte säkert att den har rätat ut sig ännu.
Det enda som fortfarande är sig likt är den uppbyggandeträningen, den håller jag fast vid oavsett vart resten tar vägen 😁.
Jag har en dröm att komma tillbaka till travsporten. Men den handlar om mer än att bara ta sig tillbaka till sporten. Mer specifikt HUR, och det är en långtidsdröm 😊. Kanske blir den sann eller så blir det pannkaka. Tiden får utvisa.

Ska vi för tillfället hålla oss i verkligheten så har jag lagt om träningen för båda hästarna.
Som jag skrev i föregående inlägg så tappar jag motivationen en bit in i november. Det har bara blivit värre med åren så jag kommer från och med nu lägga en planerad vintervila under denna period. Att tro att det skulle förändras är bara önsketänkande. Efter viloperioden kommer hästarna jobbas igång för hand. Eftersom de går ute i en relativt stor och kuperad hage, hela eller iaf större delen av dygnet beroende på väder och underlag, och rör på sig mycket så tappar de marginellt på en lite längre vila. Ska jag utgå från i år så gjorde vilan dem gott och de var fina och arbetsvilliga när vi smög igång.

Grodan fortsätter sin väg mot sportkörningen kombinerat med ridning. För att kunna motionsköra så har jag klurat lite på att bygga om min speedcart, alternativt hitta en annan begagnad till bra pris. Det är den enda vagn jag känner att jag kan spänna för/ifrån utan medhjälpare varav fler pass kan läggas till. Däremot är målet att starta en fullständig LB framflyttad till 2022. Vi har alldeles för lite tid i vagn för att det ska vara rättvist mot honom.

Med Grodan provar vi nu att låta honom gå barfota även fram. Flappskor var toppen för hans högra framhov som ställer till det lite. Under hösten med lera så har han fått gå med vanliga järnskor och det har inte varit optimalt. Han behöver få mer rörelse i sin hov än vad en järnsko tillåter. Möjligen kommer jag få lov att investera i ett par joggingskor så jag kan brodda vid behov.

Eddie är som en överraskning varje dag. Han kan vara som en rund miljon i flera dagar för att nästa vara knackig som en kamel, och tillbaka till kalasfin. Efter att ha gjort om upplägget så ser jag mindre och mindre av kamelen. Framdelen är fin och bakdelen är fin. Iaf var för sig. Men när det ska sättas ihop så blir han stum på mitten. Hursomhelst så är jag väldigt nöjd med hur han fungerar nu efter nära ett år av rehab. Något stör honom ibland, men inget som verkar vara lätt att hitta. Vi tränar vidare för att få mittendelen att samverka med fram och bakände och håller honom under uppsikt.
Kommentera