En balansgång på flera sätt…

Det händer en del med hästarna nu. Från att hela tiden tagit små steg framåt så tog vi plötsligt ett skutt 😁

Innan jag blev sjuk i april så hade vi påbörjat försök att få Grodan att trava utan fullt ös. När jag blev frisk igen var jag alldeles för orkeslös för att ens tänka tanken på att springa. Så vi la det på hyllan ett tag.

Men nu så…

Under vårvintern så la vi mycket energi på att jobba med små korta muskler för att få Grodan att bli stabil. Lite för mycket energi visade det sig när han plötsligt hade svårt att länga sig 😳. Då började vi att införa inslag av powerwalk. Få igång dragspelet helt enkelt. Några korta steg i skritt och dubbelt så många långa, på repeat… Efter ett antal sådana övningar så kunde vi jogga längst vägen. Eller ja… hästen joggade, själv fick jag springa fort som fan. I intervaller så jag fick chansen att hämta andan och slippa storkna.

Men i fredags hände något. Vi ökade och minskade skritten. Grodan gick lös bredvid mig. Jag bad om jogg och var beredd att få kuta. Men upptäckte plötsligt att jag joggade bredvid min häst 😁.

Nu klarar han inte att göra det någon lång sträcka, men han gjorde det. Och från det kan vi bara bygga vidare!

Vi har även börjat tömköra. Att ha gjord och tömmar är inget nytt för Grodan. Men min placering, dvs inte i vagn bakom utan gåendes på sidan var till en början väldigt suspekt. Likaså att tömmar som nuddar rumpan inte betyder spring fort som f-n  utan bara att jag byter sida och vi byter varv. Det går framåt men det gäller att inte göra för mycket när det går bra, för då låser det sig för honom. Även om han tycker det är roligt så får han som typ prestationsångest. En balansgång och noga avvägt hur mycket man kan göra är lite av nycklarna till hans lås.

Även Eddie har tagit ett skutt framåt. Vi varvar kontrollerad uppträning av grundkondis med att utforska utomhuset. Han tränas lös varvat med att tömköras/longeras.

När vi longerar passar vi på att släpa runt på sadel. Ibland tom som här, och ibland med saker hängandes på 😊

Med kontrollerad menar jag att här har vi ett strikt schema som vi följer. Han travas i X-antal intervaller i X-antal minuter. Vi upprepar detta vid 3 – 4 träningstillfällen innan vi ökar med att antingen lägga till en intervall ELLER öka på tiden på befintliga intervaller. Aldrig både och. Ibland kör vi mer intensivt och ibland mer för uthållighet.

Jag kollar puls 5 och 10 minuter efter träningspasset, ibland även 15 minuter. Då och då går han hela passet med konstant pulsmätning.

Visst blir han trött. Han har aldrig haft chansen att komma upp i en bra kondition och efter skadan var kondisen rent ut sagt usel. Men nu ska en bra grundkondition sättas och vi ökar i små steg. Hittills har han även fast han blivit trött återhämtat sig helt okej. Vi tar det i hans takt och skyndar långsamt.

Härom dagen upptäckte jag att när jag stod på pallen och parkerade Eddie bredvid så hade jag kunnat suttit upp. Så all mental träning har gett stora resultat. Men vi är ännu inte där jag vill att vi ska vara. Så jag lät bli 😊

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: