Att ge sig in i det okända…

Vi har redan passerat mitten på februari och dagarna blir ljusare och ljusare. Det som har varit en riktig motivationsdödare denna ”vinter” är leran 🙄. Det innebär att mina grabbar fortfarande står på stall under nätterna för att torka upp om fötterna. De gör ändå av med energi för de är väldigt aktiva i hagen och leker rätt tufft med varandra, vilket får mitt hjärta att fara upp i halsgropen titt som tätt. Men två unga grabbar måste få utlopp för det som bubblar på insidan 🙈😁

Är man inte störst får man vara kreativ 😅

För ett tag sedan skrev jag att jag ville något nytt. Att jag skulle plocka russinen och göra en egen kaka. Nu är det på gång!

Planerna för året börjar ta form. Vi har en del att se fram emot under våren. Längre än så har jag inte kommit ännu. Allting hände plötsligt lite fortare än jag tänkt mig men när chanserna serveras rakt framför näsan så kan man inte fega ur. Därav har jag nyss bokat en dag i maj med Honza Bláha. En av hästarna ska få följa med!

Vi har även stiftat bekantskap med en ny tränare som kommer att guida oss i frihetsdressyren på hemmaplan och senare även med trickträning. Där har vi haft våra första stapplande steg så att vi får till grunderna.

Egentligen är det inget stort steg från det jag redan gör till det jag ska göra. För det handlar om kommunikation med hästen. Men det känns lite som att ta ett skutt över en avgrund. Blunda och ta sats! Men alla är nybörjare nångång och om man inte vågar kommer man inte vidare. Och jag vill veta hur lång jag kan komma.

Så 2020 kommer att bli ett år där mycket blir nytt, både för mig och hästarna 😁. Och något sug efter ridning har ännu inte dykt upp. Vi har för tillfället alldeles för roligt på marken 😁. Vart detta leder har jag i nuläget ingen aning om. Jag bara hänger med på resan och utvecklas!

Förutom det roliga med hästarna så har jag bokat in lite clinics och föreläsningar som är intressanta att åka på utan häst.

Eddies rehab går framåt och för ett par veckor sedan var det dax att lägga in några övergångar till trav för första gången. Och som han gjorde det 🐎💞. Min stora älskade klumpiga häst.

Så nu har vi då kommit så långt att vi gör några övergångar under de flesta träningspassen. Han har fortsatt att göra det lika bra och vi ligger kvar på samma antal under ett par veckor för att sedan öka på.

Jag är otroligt glad för båda grabbarna. De är varandras motsatser och tvingar mig att verkligen tänka till hur jag ska göra det lätt för dom att förstå vad det är jag vill.

Kommentarer är stängda.

Starta en blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: