Min resa började på 107cm!

Allt började med mammas ridskola. Jag satt i ur och skur och tittade, hoppades att någon skulle vara sjuk så jag fick rida med i gruppen.

Min första ponny Bettan fick jag när jag var tre år. Hon var en snäll säker shettis. Jag kunde göra allt med henne och rida henne i alla gångarter. Jag minns inte HUR många gånger jag trillade av, satt på benskydd bak och fram osv. Men jag kunde själv, envis som jag är. Det var bara att hoppa upp igen och testa mig fram.

Vi betäckte sedan Bettan med en snygg ponny hingst Cherry boy och resultatet blev Tingeling -04. En riktigt pigg, busig och livsglad ponny som var mer utanför hagen än innanför.

Tingeling var ibland lite för pigg för mig att rida och då fick jag ta hjälp av den större tjejerna. Mina mål med Tingeling satte jag högt. Att rida LA hoppning och LA dressyr (på a ponny). Var inte många som trodde det skulle gå, men det gjorde jag.

Jag berättade för Sussie Widner om mina mål och vi jobbade på i uppbyggande för att klara dessa mål! Förvänd gallopp, galoppombyten, länga traven osv. Vilket vi gjorde, vi vann nästan alltid och hade framförallt kul ihop. Åren gick och jag växte ur Tingeling. Jag hittade sedan en liten ynklig B ponny. Smal och galen, hon var den ända jag ville ha. I mina ögon var hon en svart dröm ponny. Vi köpte sedan Mazarine som 4 åring (jag var 6år). Knappt inriden.

Jag visste att det skulle bli bra, hur många gånger jag än grinade och ramlade av. Vi tränade henne för Sussie Widner för första gången och Mazarine kom in på två ben och var helt galen. Vi satte små mål för att träna bort ”dumheter” få henne i form och konsertera sig på uppgiften. Efter varje träning var hon helt lugn. Uppbyggande träningen gav resultat och mina mål med henne blev högre. Vinna MSVB, rida SM. Vilket vi gjorde. Fick så mycket kommentarer om hur fin hon blivit och vilken ponny jag har fått och allt gjorde jag själv. Så glad att jag lärde mig rida och utbilda denna häst. Men en saga har alltid ett slut och vår resa blev kortare än vad jag hade hoppas. Jag blev lång och Mazarine var redo för ett nytt hem. Hon såldes vidare och jag saknar henne än idag!

Så vacker ❤

Jag har lärt mig att det inte är många mål som är för svåra. Det flesta mål går att nå med rätt jobb. Mina mål med dessa ponnys trodde nästan ingen på men det gjorde jag och jag klarade det.

Sätt ett mål och jobba mot målet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: