Året som gått!

November är för mig en ganska grå och tråkig månad även om det just i år varit en del fina dagar.

Men oftast förknippar jag den med att frysa och klaffsa i lera till knäna.

Jag är inte mitt bästa jag i november helt enkelt och det gäller att hitta något som gör att man inte helt tappar sugen.

För min del funkar det att reflektera och planera. Att fundera över året som gått och göra en grovplan över året som kommer.

Så jag tänkte börja med att dela med mig av mitt 2018!

Min planering för Eddie sprack redan i mitten på januari.

Precis när han var insutten och hade kånkat runt på mig några gånger så började han att växa. Och växa!!

Det skulle visa sig att han på bara några månader skulle plussa på sin mankhöjd med hela 5 cm.

Han hade det jobbigt med sig själv under den perioden och fick därför bara utföra lättare arbete från marken.

I april sprack planen för Monzan. Han som stadigt repat sig och blivit starkare efter vår omkullridning året innan, slog upp en skada i ett bakben. Det blev veterinär, vila och efter en tid började han att skrittas.

I maj kunde jag åter sitta upp på en Eddie modell större. Under sommaren och en bit in på hösten kom vi så långt att han blev ridbar i skritt och trav både inom – och utomhus med gas, broms och hygglig styrning. Galoppen jobbades från marken.

Monzan skrittades hela sommaren. Han lyckades få och läka ut en ful sårskada. På höstkanten hade vi börjat lägga till korta sekvenser trav.

Sen kom oktober och fällde krokben på allting! Eddie gjorde en vurpa som skickade piloten raka spåret till operationsbordet.

Hästarna fick helvila.

Nyopererad och lagad med ett antal skruvar så går det inte att göra så mycket – hur gärna man än vill!

Otroligt frustrerande!

Här kan vi krasst konstatera att 2018 inte följde någon som helst plan. Men några mål uppnåddes faktiskt, andra försvann helt och några nya uppkom på vägen.

Helt återställd kommer jag att vara ungefär i februari, så något mer kommer högst troligt inte att åstadkommas i år.

Men på dagen 6 veckor efter vurpan lyckades jag sadla Monzan med hjälp av en pall. Han är åter igång och skrittar.

Eddie får vänta med att ridas tills jag har läkt lite till. Dessutom har han växt ur sin sadel. Men han är igång och rör på sig i lina och töm.

2018 går inte till historien som ett toppen år. Men inte helt botten heller. Och med det i bagaget så ska en grovplan för 2019 utformas.

Mer om det kommer…