Team Brukskörningskusk

Att ha ett bra team runt sig är värdefullt.
Jag tog mig mod och la ut en liten annons om medryttare/hjälp med ansvarskänsla till mina hästar.

Fick en hel del svar. Vissa kunde jag sålla bort direkt. Fastande tidigt för en tjej vid namn Marie. Och det visade sig att vi hade träffats långt tidigare i mitt liv o då med Svenska blå stjärnan.
Marie hade även en ridkompis, Jenny från deras tidigare medryttarställe.
Jag har alltså fått två nya fantastiska människor som hjälper mig.

Det är ändå en del jobb med gård stall foder hagar vatten förutom träning av hästar o dess skötsel. Inget jag vill vara utan. Men att vara flera som delar samma intresse är bara trevligt. De har ju också blivit lite delaktiga i SWUS träningen av hästarna. De kommer med smarta lösningar här o där.
Med hästen o själen i centrum.
Jag har låtit de två presentera sig själva lite.

Marie Andersson, 55 år
Som så många andra gick jag på ridskola som barn. Jag gick på Åkerby några år och dessutom hade vi häst (varmblod, fd travare) i familjen från jag var 12 år. Som tonåring red jag sen en fjording, Dante. Han var inkörd och gick att rida hyggligt, dock bara barbacka för någon sadel hade han inte…det kunde bli rätt spännande ibland!
Jag red sedan sporadiskt till jag var 26 år. Av hälsoskäl hade jag sedan uppehåll tills för 8 år sedan. Då blev jag medryttare till först ett nordsvenskt sto några månader. Sedan bytte jag stall och red två fina tinkrar i 7,5 år. När jag såg att Anita behövde någon eller några som kunde hjälpa henne med hennes hästar så var jag snabb och hörde av mig. Att få lära känna Anita och hennes fina hästar har varit fantastiskt roligt. Att få motionera en häst är roligt, men det är bara en del av den goda hästlivet-kakan. Jag och min man gillar att fixa praktiska saker runt omkring också. Det känns verkligen som en resa som bara börjat.

Jenny Holmberg, 57 år.
Min hästhistoria började direkt när jag föddes. Pappa hade tre hästar. En travare, en framgångsrik sådan. En Connemara ponny,och en Shetlands ponny, tror jag det var, Toker.
Tyvärr gjorde vi oss av med dem när jag var runt tre år gammal. Men hästintresset var väckt och när jag växt till mig lite fick mina föräldrar istället bistå med skjuts runt till andra hästgårdar i bygden, där jag fick klappa hästar och i bästa fall rida.
I tonåren tog andra intressen över och som vuxen har jag gjort sporadiska turer på häst och under en kortare period tagit ridlektioner på islandshästar i Stall Tängby.

Först nu sedan ett halvår tillbaka har jag ridigt regelbundet. En tid på Thinker hästar och en Fellponny, där jag också träffade Marie. Jag följde villigt med henne på nya äventyr när jag hörde talas om Anita och hennes två Nordsvenskar.
Jag är ödmjukt tacksam att jag får vara en del av teamet och lära mig mera om samspelet med hästar nu.

Team Brukskörningskusk Anita Marie o Jenny