När vet man att det är tillräckligt?

 När vet man att det är dags att ta beslutet? När vet man att det är dags att ta adjö och låta sin älskade varandra vidare? Inga lätta frågor med frågor som behöver hanteras om man är hästägare, vare sig man vill eller inte. 

 

Stall Galant består som ni vet av Megalo, JV Witorio och CZ Shaqib. JV Witorio har det senaste 1,5 åren haft en omfattande skada på vänster bakknä. I maj år 2024 ådrog han sig  ha en allvarlig ligamentskada på vänster bakknä i hagen. Det tog cirka tre månader innan diagnos var fastställt och en specifik rehabplan togs fram. Vi har sedan september år 2024 rehabat medvetet fram till maj år 2025. Sista besöket på klinik i maj fick vi dessvärre en mycket dålig prognos. Prognosen var att ligamentet i bakknä hade lägt på ett önskvärt sätt men dessvärre bestod hans hälta. Exakt varför hältan är kvar kunde veterinären inte svara på. JV Witorio har i grunden inga bra förutsättningar, i och med hans övriga problematik, så rekommendationen var att han skulle få vandra vidare. Känslan där och då var förödande och bara tanken att ta bort honom gjorde så ont.

 

Utifrån prognos och rekommendation från behandlande veterinär  valde jag att ta en second opinion. Under hela JV Witorios liv har vi haft en och samma veterinär som stöd i alla beslut. En veterinär som jag har mycket högt förtroende för och som vet hur jag är som hästägare och hur jag tar hand om mina hästar. Veterinären kommer ut i början av juni och konstaterade att JV Witorio är halt både rakt fram och på böjt spår i skritt och trav. Vi resonerade tillsammans hur jag skulle kunna tänka för att kunna förhålla mig och ta ett beslut. Hen presenterade en teori, som jag förstod kom från England ,som enkelt förklarat handlar om att tänka ”hagfrisk” eller som det heter på engelska ”pasture soundness”. Teorin eller tankesättet n sig på att en häst är frisk/sund nog att gå i hagen om den kan följa sin flock vid eventuell fara, den kan tillgodogöra sig maten den får, kropp och knopp fortsätter att vara stabil, päls och hovar är av god kvalité (som den haft innan ). Teorin som jag har tolkat den går ut på att tänka (bedöma) hur en häst klarar av att vara häst.

 

Utifrån teorin ”pasture soundness” valde jag att behålla JV Witorio. Dock finns ständigt frågorna hos mig om hur långt skall jag gå? Vad är rätt? I skrivandets stund, början av oktober, så ser jag en rund och fin JV Witorio i hagen. Han håller hullet bra och är glansig i pälsen. Han springer och leker som tidigare och söker föda i hela hagen. Jag ser också hältan som veterinärerna påvisat att han har, det skall jag ej förneka. Det som också märks är att nu när det blev lite höstsvalt så blev han även mer stel (vilket han alltid blivit) och det i sin tur påverkar hältan negativt. Ingen kommer att kunna hjälpa mig att fatta ett beslut och jag vet att jag kommer att behöva ta ett beslut tidigare än vad jag tänkt mig. Jag hade ju tänkt att JV WItorio och Megalo skulle få bli gamla ihop. Ni som följt bloggen vet att JV Witorio och Megalo har växt upp ihop och är som typ Piff och Puff.  Men livet blir ju inte alltid som man tänkt sig.

 

I allt detta försöker jag hitta någon mening. Jag har inte hittat någon mening med varför Virre skulle ha sådan otur i sitt live men jag vet att tack vare honom har jag lärt mig en massa saker ingen annan någonsin har kunnat lärt mig. Han är en gåva till mig och jag skulle göra om denna resa alla dagar i veckan. Virre är en fantastik häst som fått mig att se det viktigaste med att vara en god hästägare/hästmänniska. Att se hästen för den de är. Se varje häst som unik. Att förstå hästen som art. Att se vad just din häst har för behov och förutsättnigar. JV Witorio har varit en av mina lärare till att bli en medveten hästägare. Medvetehästägarskap har hjälptmig att göra mina val, hjälpt mig att hitta människor som kan vara en del av mitt team och tillsammans har vi gjort allt för Virre.

 

När dagen väl kommer, vet jag att mitt hjärta kommer att brista. Jag vet att sorgen kommer att vara obeskrivlig och ingen kan göra något åt det. Fram till dess kommer jag att göra allt som det går för att skjuta detta beslut på framtiden. JV Witorio skall få vara häst så länge det är möjligt och det skall göras på hans förutsättningar för bara då kan vi göra det bästa för honom. Fortsättning följer….