Linda & Elli

Att kasta in handduken har aldrig varit ett alternativ.

Nu är det snart 4 år sedan den lilla bruna hästen landade hos mig. Det där där överraskningen, Kinderägget.

Och, ja jösses.. vilken resa hon gett mig sen dess. Det har varit som en mental karusell, minst sagt.

Det har varit tvivel, snåriga stigar och en hel del trassel. Jag har sökt en väg där vi kan enas, min häst och jag.

Jag har försökt att vara flexibel, tålmodig och uppfinningsrik. Men en sak har jag envist hållt fast vid, och det är den uppbyggande träningsmetoden jag lärt av Susanne! Jag är ganska säker på att det är just det som hästen, trots sin motvilja till arbete, har byggts för framtiden. Att hon sakta, sakta ändå blivit stark och kommit underfund med sin egen kropp.

Vi har kommit en liten bit in på, vad jag tror, är en fungerande väg. Varje litet framsteg räknas, att få känna glädje och gemenskap med henne är fantastiskt!

Jag vill ge oss en klapp på axeln. En kram, ett fång rosor.. Eller ja, morötter och kli på rumpan då.

Att kasta in handduken har aldrig varit ett alternativ. Även om det i ärlighetens namn känts nära ibland.

Linda, med Elli. På Stall Klockartorp.