Vem är jag ?

Jag har tidigare skrivit lite blogginlägg här. Men vem är jag egentligen som står bakom Team Brukskörningskusk?
Redan i 12 års ålder började jag med hästar. Fick själv köpa mina hästar av insparade pengar. Då var det bara ridning som gällde. Hästarna var redan på den tiden ”mitt allt” mitt stora o enda intresse o senare också livstil. I vuxen ålder med utflugna barn kan man välja lite hur man vill leva. Körde gjorde jag redan på den tiden. Om än bara ”rakt fram” o kunde absolut ingenting.
Brukskörning kom jag i kontakt med för ca 32 år sen. Och sedan även skogskörning o en sudd av bruksridning. Dessutom rider jag dressyr på lägre nivå. Juf som började med denna tävlingsform försöker bevara gamla traditioner.

Jag jobbar inom industrin på en liten Mekaniskt verkstad. CNC styrda svarvar som både kan svarva fräsa borrra o gänga. Det senaste i den tekniken. Jag kan inget sånt som programmering. Är utbildad svetsare. Lagar mest om det ska svetsas numera. Jag är materialansvarig. Ser till att alla maskiner har rätt material rätt mängd till varje order. Jag kör truck, slipar gradar o byter bitar samt en hel del annat. Ett rörligt omväxlande jobb med frihet under ansvar som jag brukar säga o tycker om.

Det var också på denna arbetsplats jag råkade ut för en olycka 2009. En olycka som sprängde sönder vävnaden såsom nerver under huden på ena handen. En olycka som gjort att jag är den jag är idag.
En lång flerårig tråkig jobbig process började med läkarvård rehab sjukgymnast försäkringskassan smärtrehab o AFA försäkring. Tack vare Smärtrehab fick processen ett slut, nästan…. Mest kvarstår smärtan stötarna dygnet runt året om mer eller mindre.
Här har jag hästarna att tacka att jag klarade o klarar detta.

När jag började med tävlingsgrenen brukskörning med häst o vagn. Så hade jag redan på den tiden lite ”annorlunda tänk”. Ett tänk som går hand i hand med SWUS. Intervaller o återhämtning. Sen när jag träffade Susanne för första gången en fredag kväll på en föreläsning så blev det mera aha wow hon tänker lite lika som mig men hon hade ord på det hela. Men det dröjde ytterligare nåt år eller så innan jag halkade in på en träning med Västmanland Fjordhästförening med min Nordsvensk för Susanne. Och jag visste inte vad jag gjorde där…
Men efter detta träningstillfälle är jag helt fast. Och gör allt för att få träna för Susanne.

Men vad driver en att träna i ur o skur rida o köra tömköra i det becksvarta mörkret? Hur hinner man med 4 hästar i stallet o jobb på bortaplan o allt däromkring?
Alla hästar priorernas olika vid olika dagar o veckor. Det beror på vad hästarna har för något inplanerat. Det som är första häst en dag behöver inte vara det en annan dag. Tidiga morgnar sena kvällar. Många gånger i pannlampans sken.

Jag har en plan o jag har mål! Jag har små delmål o stora mål. Och för att komma någon vart i livet oavsett vad det än är. Så är det viktigt att hålla planen så långt det går.

Det händer saker o ting hela tiden man inte kan styra över så ibland får man ändra sin plan. Men utan målet o en plan blir det ingenting.

Sen är jag nog lite extra nördig med mitt ”hästeri”. Hästarna hjälper mig att hantera smärta. Men hästarna kan jag få ”glömma” smärtan en stund.
Vidare väljer jag en inställning som hjälper mig o inte stjälper mig.
Jag jobbar hårt för att nå målen. Hårt arbete har ingen dött av men återhämtning är viktigt även för människan.

Tack Susanne Widner SWUS för att du kom in i mitt Team!

Anita Eckebring/ Team Brukskörningskusk