New journey!

I över ett år har mina grabbar lattjat runt i hagen. Jag har sett till att de fått vad de behöver i form av omvårdnad, foder och kärlek. Jag har tillgodosett deras behov på alla plan utom ett – och intalat mig att det räcker. Att det är gott nog! Men inombords har jag gått lite sönder, för jag har inte haft mer att ge.

För ca 25-år sedan (jösses!!!) provade jag på en annan gren. Jag han så långt som att lära mig grunderna innan det rann ut i sanden av olika anledningar. Bland annat pga att träningsmöjligheterna försvann samt för att dåvarande häst i samma veva fick en otäck munskada. Sen kom livet ivägen, lite som det kan göra ibland.

Suget att ta upp denna gren har gjort sig påmint de senaste månaderna, men jag har inte haft kraft att ta tag i det. Samtidigt har jag insett att ska jag komma igång igen med ridning så måste det vara något som intresserar mig och som jag vill lära mig. Jag behöver helt enkelt något att bita i, att nörda ner mig i och omsätta det jag kan i det jag behöver lära mig för att utvecklas.

Eddie, som är fullt nöjd med att vara förtidspensionär, fortsätter att vara det. Han har andra uppgifter i livet. Men Grodan som inte är fullt lika nöjd med att vara overksam har fått axla rollen som min lärohäst. Han är inriden men inte utbildad så det passar ju fint att jag kan lära honom grunderna med lite coachning. När det senare sitter så kan vi tillsammans utbilda oss vidare. Vart det leder vet ingen, men i det här fallet är det mer resan som är målet. Så, häng med om ni vill 😅