Tre onda ting…ett är kvar…

Alla onda ting är tre, finns det ett talesätt som säger, och gissa om att jag instämmer i det. Tre hästar, tre olika onda ting och ett ont ting som är består.

Det har under våren gått lite som på räls. Alla tre grabbarna i stall Galan har arbetat på utifrån sin förutsättningar och vi har anpassat oss till väder och vind. Jag såg fram emot sommar och träning och hästarna det gröna gräset. Men gissa om att vi fick fel. Ett ont ting, sedan kom nummer två och se nummer tre…

Det första onda tinget började en onsdag kväll. Shaqib kommer gående som vanligt, svänger in i sin box och då ser jag det, något stämmer inte. Han belastar inte sin höger fram som han ska. Det är inte mycket men det är något som är fel. Tar ut honom efter att han ätit sitt kraftfoder. Hittar inget sår eller liknade. Yttersta lite värme på höger hov och lite, lite förhöjd puls. Släpper in honom igen och nattar grabbarna som vanligt. Kommer ut på torsdag morgon och Shaqib är väldigt halt höger fram. När han skall svänga till höger så vill han inte lägga någon vikt alls i princip på sin höger fram . Om paniken i mig under natten varit hög så blev det ännu högre nu. Min första tanken och känsla är FÅNG. Går igenom Shaqibs ben och hov, hittar en ”spricka” vid kronranden och där ser det ut som om det har kommit ut något. Lägger ett omslag på hoven och låter han gå ut i hagen. Tänker hovböld…

När jag kommer hem efter min arbetsdag ser jag snabbt att Shaqib är inget bättre men heller inget sämre. Jag tar in honom. Känner igenom hans ben och granskar hans hov. Ser ut som det kommer mer kladd ur sprickan.Jag ringer veterinären och rådfrågar. Får min första tanke FÅNG, bort prioriterad, tack och lov. Min andra tanke, hovböld, bekräftad.På råd av veterinären lägger jag ett våtvärmande olslag, ställer Shaqib på box och försöker få tag på min hovslagare. Jag får kontakt med hovslagaren och hen kommer dagen efter. Hovslagaren bekräftar också tanken om hovböld. Hittar inget annat som avviker. I dialog med hovslagaren och veterinären ställs Shaqib på box över helgen med våtvärmande omslag. Redan på fredag kväll går han bättre och på lördag är han sitt vanliga jag. Jag bygger en liten hage åt honom så att han slipper stå på box. Måndag morgon är Shaqib fortsatt haltfri och i samråd med veterinären får han gå i sin vanliga hage på tisdag och så hoppas vi att det inte blir mer än så. Det blev inte mer än så och ta i trä, inget annat heller.

Andra onda tinget drabbar Megalo. Måndag eftermiddag vecka 20, alla tre grabbar får sina tänder kollade. Allt ser bra ut och jag går in nöjt från stallet vid ca 18:00. När jag kommer ut ca 19:30 hittar jag Megalo dreglandes, svullen runt ganascherna samt att han har svårt att få in grovfoder i mun. Jag observerar honom fram till ca 22:00. Fortsatt svårt att äta men inget mer än så. Inge feber, inge problem med sina luftvägar. Observerar honom ca varannan timmer under natten och på tisdag morgon ringer veterinären. Utifrån min beskrivning av Megalos symtom tror min veterinär att han har fått en allergisk reaktion utifrån att han blivit biten av något. Jag skall fortsätta att observera honom och blir det sämre behöver jag ta ut veterinären. Megalo blir tack och lov inge sämre men det tog fram till fredag, samma vecka, innan alla symtom var borta och han var sig själv igen. I skrivandet, ta i trä, mår han bra och inget mer har inträffat.

Det sista och tredje onda tinget inträffade torsdag vecka 21. Allt var frid och fröjd fram till ca 19:00 på kvällen då Virre kommer in i stallet och är kraftigt halt på något av sina bakben. Jag tar in honom och går igen honom. Hittar ingen värme, förhöjd puls, svullnade eller liknande i något av bakbenen. När jag leder honom och se hur han rör sig ser han halt ut på båda bakbenen. Jag ställe in honom på sin box och känner hur paniken tilltar i bröstet. Paniken om att detta skall vara FÅNG. Försöker att kontrollera mina känslor och se till de symtom jag ser. Ingen ökad puls, ingen värme i hovarna, ingen tecken på belastningshälta, inge reaktion vid tryck av vistiteringstång, inte ätit mycket gräs och är inte överhull. Många INTEN men panik känslan bestod. Nattade grabbarna som vanligt och inväntade nästa dag.

Fredag morgon tar jag kontakt med min veterinär. Beskriver symtomen och hen har inte första tanken FÅNG, tack och lov. Virre skall däremot få gå i liten hage under några dagar. I och med att jag har en hovslagar tid tisdag vecka 22 så inväntar vi den innan veterinären kommer ut, om han inte blir sämre vill säga. Han står i sin hage över helgen. Vi åker till hovslagaren och han hittar inget fel eller avvikande i hoven. Panikkänslan som suttit som en tagg i hjärtat försvinner, tack och lov. Dock är han fortsatt halt så jag tar ny kontakt med vår veterinär. Får en snabb tid till Virre och resultatet på besöket är inte det bästa. Han är dubbelsidigt halt på bak. Veterinären misstänker Spatt. Vi röntgar båda haserna och den ena hasen ses det fynd på. Steg 1 blir nu att behandla Virre med inflammationsdämpande samt smärtlindrande medicin. Under den tiden får han gå med sina kompisar i hagen och må bra. Virre skall få medicin 10-14 dagar och sedan 14 dagar utan behandling och sedan återbesök. Detta under förutsättningar att inget annat förändras. I skrivandet stund, fem dagar in med medicin så är Virre mindre halt men inte haltfri. Oron är hög men kontrollerbar. Hoppas att även detta onda ting skall lösa sig och att vi får fortsätta träna. Om inte, får vi göra en nya plan.

Att ha häst är verklige inte guld och gröna skogar eller en dans på rosor. Men jag skulle aldrig byta bort det även om jag ibland funderar på att börja med schack. Nu behöver jag verkligen upprepa för mig själv att Ingenting är omöjligt och använda uppbyggande träning som främsta verktyg.

Fortsättning följer.