Att galoppera i djupsnö

Framgång, goda prestationer, ett lyckat resultat…kalla det vad du vill men oftast handlar det då om att ett häst har tävlat och man har mätt dennes framgång mot ett protokoll och mot andra. Jag kan inte mäta mina hästar framgång på det sättet för i sådana fall har jag misslyckats. Mitt sätt att se mina hästars framgång mäts utifrån deras utveckling. Hur långt just den enskilda hästen har kommit utifrån deras förutsättningar. Framgång är att galoppera i djupsnö.

Att mäta framgång idag, oavsett i vilken situation, så handlar det om prestation och den skall mätas mot någon annans prestation. Detta tycker inte jag är rätt utan en prestation eller framgång måste mätas utifrån var man startade. Min framgång, mina hästars framgång kan inte mätas mot andras utan det måste mätas mot deras egen utveckling för att det skall bli rättvist anser jag. Det finns bara en av dig som läsare, ingen är som du, inge annan än du har just dina erfarenheter, lärdomar osv. Likaså är det med våra hästar. Alla hästar är en egen individ en individ som har sin egen historia.

Mina hästars historia är alla olika och utifrån det måste deras framgång speglas, varifrån just deras historia tar sin början. Ni som har följt mig och mina hästar vet att JV Witorio, eller Virre, har en lång historia kantad av en massa utmaningar. Hittills har vi tagit oss igenom alla dessa utmaningar tillsammans och om inget oväntat händer så kommer han att fylla 14 år nästa år. Vem kunde tro att Virre skulle bli 14 år med tanken på att när han var fyra år blev i princip utdömd och tanken på att han skulle kunna bli ridbar var otänkbar. Jag kan fortfarande minnas den smärta och sorg jag kände när veterinären berättade detta för mig. Jag kan idag även känna en stolthet att jag vågade ge min älskade Virre en chans. Att vägra riskera att leva med tanken ”OM” hela mitt liv utan gav honom en ärlig chans till ett liv som hand kunde leva och må bra av.

Idag, söndag 10 december år 2023, galopperade vi i djupsnö för första gånge i Virres liv. Tanken var att vi bara skulle trava en kort sträcka men Virre bjöd på galoppen och då var det bara att låta honom galoppera. Jag kunde känna glädjen i honom och hur han helst hade velat galoppera lite längre och lite fortare. Dock tog vägen slut och vi behövde bryta av till skritt. Den känslan, att galoppera i djupsnö, tror jag många av er känner till, men för mig så betyder det så mycket mer. För mig att få galoppera i snö är en framgång, en prestation som är mycket stor utifrån Virres förutsättningar. Virre och jag har tillsammans gjort en lång resa och förhoppningsvis skall den fortsätta flera år framåt.

Framgångssagan Virre kommer jag att fortsätta skriva på och jag hoppas att den blir lång. Till er som läser detta så vill jag bara vara övertydlig. Syfte med detta inlägg är att ge er en ny eller en lite påminnelse om att komma ihåg att framgång, lyckat resultat eller prestation kan vara så mycket mer än ett protokoll. Din framgång skall tas i relation till den utveckling som just din häst har gjort.

Virre har lärt mig oändligt mycket och jag är tacksam över att jag lyssnar på honom varje dag, tacksam över att jag kan lära mig nya saker och hitta andra vägar framåt. Som sagt, ingenting är omöjligt!