Får vi det vi förtjänar ?

”Den där har du fått för alla dina synder!” Ett välbekant uttryck, ofta sagt lite med glimten i ögat. Jag har sagt det själv, om mig själv, speciellt sedan Lillräkan ramlade in i mitt liv. Men, stämmer det? Hamnade hon hos mig för att jag ”minsann skulle få veta att jag lever”?

Min lilla häst har på många sätt prövat mig. Jag har upplevt så mycket tvivel dom här senaste 2,5 åren. Jag har upplevt skräck, förtvivlan, sorg, rädsla och emellanåt hopplöshet. Jag har ifrågasatt mig själv och min förmåga, ibland även hennes faktiskt. Hon har skrämt mig med sin extrema flyktinstinkt, och hon har testat mitt tålamod med sin envisa och barnsliga personlighet. Hon har gjort mig förtvivlat ledsen genom sin totala avsaknad av framåtdriv. Vad hjälper det med en pappa med 10a på ridbarhet, när mamma, helt tvärsäkert är åsna..?

Har jag fått allt det här, för att jag gjort orätt i mitt liv? Eller är det för att jag måste lära mig någonting?

Jag har hela tiden varit helt på klara med iallafall en sak. Jag vill ha henne! Jag älskar henne och jag vill inte ge upp.

Alltså måste jag lära mig av henne, jag måste navigera bland mina egna rädslor, tvivel och farhågor. Min häst är en häst, hon har aldrig bett att få ta del av vår sport. Jag respekterar det. Jag ska försiktigt fortsätta, att ödmjukt fråga henne om hon vill fortsätta vår resa. Jag tror nämligen att hon gillar mig, och hon så smått börjar uppskatta vårt arbete tillsammans.

Blir hon ridhäst, så kommer det att ha varit värt allt. Hon kommer att vara mina drömmars häst.
Blir hon det inte, så kommer hon ha gett mig varenda lärdom en människa kan tänkas behöva!

Det är alldeles solklart, att det var därför hon kom. För att det var precis vad jag behövde. Oavsett om jag förtjänat det, eller inte ❤️

/Linda