Ofrivillig vila

Sommaren är över för denna gång och höstens träningar har dragit igång. Det har varit mycket fokus på Sagas utveckling i de senaste inläggen men ”Sötnos” finns ju där i stallet hon också. Tyvärr har hon under sommaren varit ofräsch och är fortfarande inte helt igång.

I början av juli tog jag en hästfri vecka och drog till Öland med min son. När jag kom hem hann jag rida henne 3-4 ggr innan hon en kväll kom in från hagen med ett sår en bit över ena framknät. Då hon hade en exakt likadan skada i höstas så misstänkte jag att benet skulle svullna upp och morgonen efter fanns där mycket riktigt rejäl svullnad. Efter ordentlig rengöring och metacam så gav sej svullnaden efter en vecka.

Resultatet efter en spark från lillasyster, och värre svullet blev det 🤦‍♀️

Lagomt när svullnaden gett sej och såret såg fint ut gick hon liiiite konstigt in från hagen en kväll när jag kom för att ta in dom, morgonen efter va hon näst intill blockhalt på det andra frambenet. Ingen svullnad eller värme i varken hov eller ben och inget sår, bara rejält halt. Trots hältan så släppte jag ut hästarna i hagen och på kvällen vid intag gick hon nästan helt obehindrat. Dagen efter jättehalt på morgonen och nästintill ohalt vid intag. Igen. Hovslagaren kom ut och hovböld eller andra hovproblem kunde uteslutas. Då hältan va med släpande än linkande misstänkte jag redan från början en mjukdelsskada och så är nog fallet. Min massör kom ut och klämde och kände, utöver en liten svullnad vid muskelfästena på vänster sida om manken va hon förvånansvärt fin i kroppen, så möjligen en fläkskada då… Då ”Sötnos” inte visade någon direkt smärta vid behandling utan mer att hon inte vågade ta i började vi att power walka för hand. Första gångerna va det lite trevande men sen skrittade hon på riktigt bra, med stort övertramp och bra fart. För tre veckor sen började jag skritta henne uppsuttet, rakt fram efter ojämna stigar och skogsvägar så att hon verkligen skulle lyfta på fötterna och använda sitt ben.

Nu har jag börjat att trava henne ute i skogen och det känns inte som om hon markerar nånting, liiiite snubblig ibland men inte halt och hon travar glatt framåt. Hon ska få en till massageomgång inom kort och sen ska vi fortsätta med att rida rakt fram ute i skogen ett tag till innan vi tar oss an lite mer krävande ridning. Hennes kropp kommer snart att vara återställd men det känns som att känslan är långt borta så vårt mål under hösten är först och främst att komma igång och sen hitta tillbaka till vårens härliga känsla under ridpassen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: