Äntligen tävling ✌

Även om restriktionerna är sjukt många inom Svenska ridsportförbundet så har tävlingssäsongen nu ÄNTLIGEN dragit igång, som jag längtat! Har verkligen saknat att tävla, även om jag varken gör det var och varannan helg eller tävlar på nån hög nivå så tycker jag det är kul att tävla. Förberedelserna innan, att få knoppa, dra på sej tävlingsbyxorna och skjortan.. Kavajen kan jag väl inte direkt påstå att jag saknat så här på sommaren men den hör ju liksom till outfiten 😅

Onsdagen efter midsommar ordnar vår klubb alltid lokal kvällsdressyr på lång bana, lika så detta år. Det blev säsongspremiär för ”Sötnos” och tävlingsdebut för ”Saga”, tänk att hon redan är så stor att hon får börja tävla!🙈

”Sötnos” va först ut och gjorde en helt ok start. Hon har under försommaren känts lite knackig, inte halt eller ofräsch, men inte helt varit sej lik. För några veckor sen besökte vi en equiterapeut och efter det har det släppt mer och mer och gången har kommit tillbaka, även om vi har en bit kvar till nästa steg. Att ratta runt henne i en LB:3 är inte mer ansträngande än att träna hemma så därför valde jag ändå att starta. Framåtbjudningen va betydligt bättre än när vi startade pay ‘n riden i maj och trots att vi hade lite missar (nån riktigt grov miss) så känner jag att det va ett steg i rätt riktning.

Ben’s Little Fighter f.2015 e. Benetton Dream

När ”Sötnos” gjort sitt va det bara hem till stallet och byta häst. ”Saga” tog friseringen med ro och trots att det rörde sej okända hästar lite här och där på tävlingsplatsen så va hon hyfsat cool när jag lastade ur. Lite mötesskygg på framridningen men utan att flippa ur. Hemma har vi tränat olika delar ur programmet (men inte satt ihop hela då banan vid stallet är för kort), och det gjorde vi även på uppvärmningen. Då hela situationen va ny för henne så tog vi en kort framridning för att ha krut kvar inne på banan trots att jag vet att hon har bra kondition. Alla nya intryck kan ju lätt göra en unghäst trött. Med facit i hand hade jag dock inte behövt oroa mej för orken, den fanns det gott om. Väl inne på banan va ”Saga” fortfarande lite spänd, reagerade inte på dressyrstaket eller bokstavskuberna men transporten där domaren satt brukar minsann inte stå där till vardags! Vi red förbi transporten några gånger innan start och när vi sen vände upp mot domaren så genomförde hon programmet över förväntan. Alla moment klarades av och alla galoppfattningarna satt där dom skulle. Visst finns det MASSOR kvar att jobba med, men tänk ändå att man kan ta sin lilla 4-åring och dra iväg på tävling helt själv trots att det va första gången, helt utan medhjälpare, bara det är en liten vinst 😍

Gigantisch Fairytail, f.2017 e. Gigantisch van Vaya

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: