Små saker med stor betydelse

Trots pandemitider så kan jag hitta en hel del ljusglimtar under det här året ändå. Kanske inga stora saker för andra men som betyder otroligt mycket för mej.

Saga som för två år sen kastade sej ur transporten och fastnade så pass att jag bröt båtbenet i vänsterhanden är idag lättlastad och står lugnt när man åker. Jag kan åka med henne helt själv och när man öppnar luckan och tar bort bommen tar hon en tugga hö och väntar tills man tar henne och ber henne att backa. Det är en av de största ljusglimtarna på hästfronten i år. Att jag kan göra saker själv med mina hästar är viktigt för mej, även om det inte alltid är att rekommendera. Jag vill inte vara styrd till att rida ut/åka och träna när andra har tid och kan hjälpa mej, jag ”villhöver” kunna göra det när jag kan/har tid. Att Saga är inriden och redo för lite mer träning nästa år är inte tokigt det heller ⭐

Sista uppsuttna träningen för året gick vi all in med knoppar och tävlingsträns för skojs skull

Jag har tävlat sen jag va 13 år och blir inte särskilt nervös och är inte heller så känslosam när det gäller resultat. Jag älskar fixet inför tävlingen, att knoppa och göra iordning allt. Jag tycker om att vara på tävlingsplatsen och jag gillar själva tävlingsmomentet och självklart vill jag att det ska gå bra, vem vill inte det.. Planen för i år va att rida några LB:n i våras och sen prova på LA:4 nu i höst, men då året inte blev som nån av oss tänkt så höll inte den planen. Några starter har vi ändå gjort och sista tävlingen för i år gjorde jag och Sötnos i oktober. Vi red en LB:1 och skrapade ihop 66% vilket räckte till en fjärdeplats. När jag såg resultatet blev jag alldeles tårögd, över en fjärdeplats i en LB:1!! Jag skrattade lite åt mej själv men jäklar va skönt det va att äntligen få den där lilla plattan med veckat sidenband och två remsor. Det är nog den mest betydelsefulla rosett jag fått, hittills. Första placeringen efter allt slit under hennes uppväxt, den väger tungt, riktigt tungt ⭐

Den första av förhoppningsvis många placeringar 🏆

Tanken är nu att Saga ska få vila helt från ridning och tömkörning från slutet av november till i början av januari, för att vila kropp och knopp. En dag i veckan ska hon få åka upp till ridhuset och lösgaloppera lite i väntan på att ridas igång igen nästa år.

Då Sötnos under tidigare viloperioder tappat både hull, muskler och humör va planen att låta henne få en aktiv vila, hon skulle ridas som vanligt men inte träna. Sen tävlingen i oktober har vi ”bara” tränat uppbyggande för Sussi och varit med på tre hoppträningar (i dressyrsadel så klart) för att göra nåt helt annat, men inte tränat för dressyrtränare. I december va tanken att vi bara rida ute i skogen. Planen har ändrats lite då Sötnos dragit på sej en muskelbristning mellan frambenen, troligen en fläkskada i hagen, och har behandlats med både metacam och massage samt vila i 3 veckor. Istället för att galoppera i skogen väntar nu mer massage och en hel del skrittjobb för att sen förhoppningsvis vara i form till i januari. Ingen allvarligare skada men en svart plump i protokollet.

Då det inte är så mycket ridning för tillfället växer målen inför 2021 fram,  upplägget är nästan klart även om det som alltid är väldigt flexibelt. Längtar tills allt drar igång igen, hästarna jag har idag är nog de roligaste jag haft, blir liksom mer kär i dom för varje dag som går. Fram till dess vill jag bara ha en fin vinter, det va länge sen nu. 5-10 minusgrader och 2-3 dm snö, är det verkligen för mycket begärt i dessa tider?! ☃️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: