När man förlorar en viktig del sitt team

I november meddelade min hovslagare sen 6-7 år tillbaka att han skulle byta yrke då hans kropp började kännas sliten. Tankarna började direkt att snurra, vem skulle nu kunna sko ”Sötnos”?! Saga såg jag inget bekymmer med då hon är alltid är snäll medan ”Sötnos” drogas inför varje skoning, både för hovslagarens och sin egen skull…

Mitt letande började och lotten föll på en kvinnlig hovslagare. Hon kom, jag förklarade direkt att Saga va snäll men väldigt känslig, ställde ut Saga på gången. Hon va lite ovillig att lyfta hoven, ryckte till, fick en hammare i magen och sen va det helt kört. Skärrad och spänd som en fiolsträng funkade ingenting. Hovslagaren fick av henne framskorna efter stor möda, verkade så gott det gick och sen fick det räcka, va ingen idé att försöka slå på skorna igen. Om den snälla hästen betedde sej så här, va det ens nån idé att ställa ut den andra på gången?! Domesedanet hade dock gjort verkan och hon va rätt knockad. Humöret va borta men drygheten kvar och efter 2,5 timme vinkade vi av hovslagaren och letandet efter en ny tog fart.

Mitt i letandet kliver ”Sötnos” av sej en framsko, tre veckor efter skoningen. Kontaktar en hovslagare som börjat sko åt flera andra här i byn som tidigare haft samma hovslagare som mej. Förklarade hur ”Sötnos” va och va som hänt med Saga sist. Han lovade att komma och slå dit skon om några dagar då han hade ett besök inbokad här i krokarna då. Gick relativt smärtfritt och en tid för omskoning bokades in.

Den nya hovslagaren ringde som utlovat en stund innan han skulle dyka upp så att jag skulle hinna till stallet och ge lugnande till argbiggan. Då det tog ett tag för henne att bli slumra till så började vi med Saga. Hon va på helspänn men med prat, klappar, slickburk och en stark hovslagare så fick hon skor på framfötterna till slut.. ”Sötnos” va lika dryg som hon alltid är, sparkar inte men står och drar precis heeeeeela tiden, både med bakben och framben. Hovis va dock lugn och verkade inte avskräckt, han lovade att återkomma om 7 veckor 😅

Saga går att distrahera rätt bra tills det börjar låta, när hon hör ljudet av sömmarna som slås dit blir hon helt blockerad och lyssnar inte på nåt annat. Hon försöker resa sej eller hänger sej i uppbindningsrepen så att hon nästan ramlar. Till nästa gång ska vi träna på att det kan låta när man håller på med hovarna. Hoppet om att det ska bli bättre finns dock, har ju gått riktigt bra tidigare. Va det gäller den andra damen gav jag upp hoppet om en odrogad skoning för länge sen!😅

Kommentarsfunktionen är stängd.

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: