Det närmar sej inridning

Nyår har passerat och lilla Saga räknas nu som treåring, helt galet va fort tiden går! Redan i höstas började jag med att ha sadel på henne ibland när vi har varit ute och promenerat, hon är även longerad med sadel på. Inga större konstigheter.

Sussi frågade mej innan träningsuppehållet i början av december vem jag tänkt ha som hjälp när det är dags att sitta in Saga. Jag svarade att jag funderar på att göra det själv, halvt på skämt. Veckorna gick och det här med att inte blanda in så många kändes mer och mer som en bättre idé. Det är absolut inte det bästa och säkraste sättet så det är inget jag förespråkar, men det funkar för MEJ och den häst det gäller just nu. Har alltid haft hjälp när jag suttit in mina tidigare unghästar. Det som gör att det känns som ett bra alternativ just denna gång är för att när vi haft problem, som t.ex med tömkörning och lastning, så har vi till slut löst dom själva, i ensamhet. Målet med hästarna är ju trots allt att jag ska kunna göra allt själv med dom.

Jag har nu stått på en pall bredvid Saga 4-5 gånger, hängt över ryggen på henne samt lagt benet över henne vid två tillfällen. Har inte haft sadel på henne vid de här tillfällena utan gjort det i samband vid borstning när hon stått på gången. Nästa steg är att göra det med sadel. Eftersom hon har varit så himla rädd för tömmarna tidigare så trodde jag att hon skulle reagera mycket kraftigare när mitt ben kom farandes över rumpa och rygg, men där överraskade hon rejält genom att endast spänna sej i några sekunder och sen stå alldeles avslappnat och stilla!🤩

Jag är en ganska impulsiv person, går mycket på känsla, även om jag givetvis har både en kortsiktig och en långsiktig plan, båda lika tydliga. Men får jag en känsla/ett tillfälle så tar jag det. Förra veckan stod jag på pallen i stallet, med benet över ryggen på hästen och tänkte ”Äh, idag är det dags!” Ett litet tryck med ena foten och plötsligt satt jag där, på ryggen på Saga. Hon höjde huvudet lite men stod stilla, gled av på andra sidan och gjorde om proceduren en gång till. Smått förvånad men lugn fick hon sen gå tillbaka in i boxen och fick massor av klappar och lite godis, tror och hoppas att det inte va en allt för skrämmande upplevelse!😀

Kommentarsfunktionen är stängd.

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: