Bakslag man inte kan styra över..

Efter över sju månader träningsuppehåll va det i mitten av januari ÄNTLIGEN dags att börja träna ”på riktigt” med ”Sötnos” igen, som jag har längtat! Aningen ringrostiga efter att bara ha ridit i skogen så började vi med korta intervaller på Sussis träningar en gång i veckan med rakriktning som huvudmål.

En fredagsmorgon i början av februari när jag kom till stallet va det nåt olikt med hela ”Sötnos” uppsyn, hon såg liksom.. snäll ut?! Hade sparat sin frukost och såg lite låg ut. Min första tanke va kolikkänning så släppte ut henne i hagen så att hon skulle kunna röra på sej medan jag mockade. Tittade ut efter ett tag och såg att hon gått ifrån höbalen och ställt sej nästan längst ner i hagen. Tog in henne och ”Saga”, tog tempen som visade 39,2. Så fort jag stängde boxdörren så la hon sej ner, men utan att rulla eller sparka mot magen. Då ”Sötnos” är extra känslig för kolik pga bukoperationen som föl kontaktade jag veterinären som kom ut lite senare, tempen hade då stigit till 40,5. Veterinären gjorde en tarmundersökning men hittade inget som tyder på magproblem, hon gav smärtstillande och febernedsättande intravenöst och framåt lunch va ”Sötnos” pigg och arg igen och fick tillåtelse att gå ut i hagen.

På lördag morgon när jag kom till stallet va febern tillbaka och hästen låg återigen i boxen, utan att ha rört sin mat. Ringde till Ultuna och lastade in hästen och åkte. På Ultuna placerades vi i isoleringsbox och flera tester gjordes. Tarmundersökning, bukvätskeprov, blodprover men inga besked kunde ges.

Efter tre dagar med olika tester, lungröntgen och endoskopi av luftvägarna så hittades lite slem i en luftsäck som visade sej vara smittat med EHV-4 trots att inga direkta tecken på förkylning visades. Efter fem dagar på box hade ”Sötnos” börjat få ödem i bakbenen och veterinären tyckte att det va viktigt att ”Sötnos” skulle få komma hem och röra på sej. Efter tre timmar i hagen va benen smala och fina som vanligt. Jag har funderat både en, två och fem gånger vart viruset kan ha kommit ifrån utan att komma fram till något bra. Enda ridhus jag besökt är det på hemmaplan och ingen annan häst i klubben har blivit dålig. Vi har besökt Mustang sadelmakeri i Märsta men både veterinären på Ultuna och länsveterinären säger att det gått för lång tid mellan vårt besök där tills hon blev sjuk. Det står 6 st andra hästar i stallet och ingen har blivit sjuk, har tempat alla morgon och kväll i två veckor efter att ”Sötnos” kommit hem. Antagligen har viruset legat latent och nu brutit ut, dock ovanligt att bli SÅ pass påverkad av EHV-4 säger veterinären. Att vara ”normal” är dock ingenting för oss 😅

Fem dagars boxvistelse satte dock sina spår på en häst som redan innan sjukdomen inte hade så mycket hull att ta av. I brist på rörelse och avsaknad av matlust så försvann hennes rygg-och rumpmuskler väldigt snabbt och så fort vi fått klartecken att blodproverna visade normala värden (tog ca två veckor efter hemkomst) så startade ”Operation: re-build”.

Konditionen, viljan och orken finns där men vi tar det lite lugnt. Med aktiv skritt, långsam jogg och MASSOR av övergångar och halter så är vi snart back on track igen även om vi fick ett ofrivilligt, kostsamt och tråkigt avbrott. Våren, here we come!💪

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: