En chansning som blev lyckad

Efter tre inlägg om storasyster så är det väl på tiden att lillasyster presenteras här i bloggen. Efter allt slit med ”Sötnos” behövde jag ett litet break och beslutet att sälja min tävlingshäst var lätt. Jag ville ”göra” nåt helt nytt och en kompis till mej sa -Betäck Santina igen,prova en frieser! Sagt och gjort, hittade en snygg frieserhingst som hade dressyrstam där både far och farfar tävlat i världscupen, tog kontakt och förklarade att jag hade ett halvblodssto och jag gärna ville betäcka med deras hingst. Till min stora glädje fick jag ett väldigt positivt bemötande! Tidigare har jag vänt mej till Lövsta stuteri men tänkte att dom inte skulle vilja ”göra” en korsning så kontaktade en mindre station här i närheten men fick ett blankt NEJ, va så svårt att få dräktigt med frieser. Skickade ett mail till Lövsta och fick ett ”javisst, inga problem!” till svar. Samma dag då min tävlingshäst veterinärbesiktades och såldes ringde dom från Lövsta och sa att Santina va seminerad men att jag inte skulle hoppas på för mycket då just detta skick varit dåligt och det endast va 30% livliga simmare som fanns att tillgå. Direkt från Evidensia där min häst lastats in i den nya ägarens transport åkte jag och min mamma för att hämta hem Santina. 17 dagar senare åkte vi tillbaka till Lövsta för dräktighetskoll, jag va beredd på ett negativt resultat då Santina inte tagit sej förrän på tredje försöket det två tidigare gångerna och jag hade valt ut en SWB-hingst att fortsätta med. Personalen blev lika förvånade som jag när det visade sej att att Santina mot alla odds va dräktig!! Den 5 juni 2017 föddes ett bedårande stoföl 😊

Hingstens ägare tyckte att det skulle vara roligt om namnet hade en del av hingstens namn, även om jag självklart fick döpa mitt föl till va jag ville. Jag tycker dock att hingsten har ett maffigt namn med pondus, han heter Gigantisch van Vaya, så jag döpte fölet till Gigantisch Fairytale, ”Saga”.

Nån större likhet mellan Santinas avkommor finns inte, förutom färg och kön och att dom alla är übersociala, så även ”Saga”, annars har alla tre väldigt olika personligheter.

”Saga”, ”Sötnos” och Santina har nästan alltid gått tillsammans, utom första månaden, och ”Saga” har alltid gillat sin storasyster och ”Sötnos” som inte varit van att gå i flock har låtit henne hållas, och gör det fortfarande. Där ”Sötnos” går och står hittar man även ”Saga”.

”Saga” är en väldigt robust men ändå smidig liten tjej med mycket rumpa och högrest nacke och har sett ut så hela tiden. Jag har under hela tiden varit väldigt glad och nöjd över att jag vågade chansa och betäcka med en frieserhingst, tycker att jag fått det jag föreställde mej kroppsligt och tror att det kommer bli fint på dressyrbanan.

Vid ett års ålder började vi lite smått att ta små promenader i skogen runt stallet, jag tycker att det är en bra början. Man stärker relationen samtidigt som man övar upp sitt ledarskap, jag vill att mina hästar ska följa mej men inte trängas i min s.k zon.

Efter ett tag så började jag ha schabrak och tömkörningsgjord på våra promenader, för att vänja ”Saga” inför kommande uppgifter. Inget konstigt alls, började även att vänja henne att bära benskydd. Utökade våra promenader och så småning om tog vi oss allt längre och går igenom byn då och då.

So far, so good. ”Saga” va van att longeras, kunde skritt och trav på kommando och van att ha gjord på sej. Redo att prova tömköras. Trodde jag. Jag höll i ”Saga” med longerlina och tömmarna fästes endast i ringarna på gjorden. Gick bra en liten bit men när hon kände tömmarna mot kroppen fick hon fullständig panik, drog igenom ridbanestaketet med lina och tömmar släpandes efter sej och hoppade igenom eltråden och in i hagen till ”Sötnos”, hennes stora trygghet i livet. Tillbaka till ruta ett.

Under hösten fortsatte vi med våra promenader. Hon är extremt tittig och ser allt som finns och inte finns. Hon följer mej och går där jag ber henne gå, men hon är spänd, väldigt spänd. Har under hösten provat att lasta henne några gånger när jag ändå haft transporten påkopplad. Hon har snällt gått i efter några trevande minuter, fått några morötter och sen har vi backat ur och gått in i stallet. En kväll när min mamma va med för att hjälpa mej att sätta för bommen och fälla upp luckan på transporten, har tidigare varit själv när jag lastat, så får ”Saga” panik när hon känner bommen bakom och kastar sej så att bommen på nåt vis lossnar, linan jag håller henne i går av och hon springer in i stallet, till ”Sötnos”. Får i henne i transporten ett tiotal gånger direkt efter händelsen, men då utan att lägga för bommen. Hon är grymt stark, jag är väldigt envis. Resulterade i ett brutet båtben i vänsterhanden..

”Saga” är den absolut snällaste häst jag haft. Hon har aldrig fölnafsat, sparkat eller bråkat. Vissa har sagt att hon kommer att vara för snäll för min smak. Nu när hon är inne på sitt andra levnadsår kan jag säga att hon kommer bli den största utmaningen jag nånsin haft. En bakskygg, försiktig häst är 10 gånger svårare än en framåt häst med tuff attityd!😅

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: