Treårstest eller inte

Redan när ”Sötnos” låg i Santinas mage var planen att vi skulle delta på treårstestet 2018. Den planen la jag lite åt sidan redan vid födseln, prio 1 var ju ett friskt föl, under sommaren fanns det ändå i bakhuvudet. Alla tankar på att delta omkullkastades helt efter vistelsen på Strömsholm 2016, om hon nu överlevde, hur mycket belastning skulle hon tåla efter 9 månader på box/sjukhage under sin uppväxt?

I november 2017 så började tanken komma smygandes igen, tänk om det faktisk är möjligt? Utan press på resultat, bara ha som mål att genomföra alla momenten, visning för hand, löshoppning och ridprov kanske inte är omöjligt?

Mitt stora orosmoment var löshoppningen. Jag bestämde tidigt att om vi kommer till start så ska vi stanna på 1.10 m, vilket är den höjd som krävs för att bli godkänd på hopprovet. Visning för hand och ridprovet kände jag ingen oro inför. Jag provade att löshoppa en eller två gånger på hemmaplan innan vi åkte till andra ridhus för att delta i arrangerade löshoppningar. ”Sötnos” är en smart häst och behöver inte traggla i onödan, vi var ändå inte på jakt efter ett hoppdiplom, tycker dock att det är nyttigt att besöka andra ställen.

Vårens ”träning” bestod av ridturer i skogen, jag föredrar att rida ut för att få den naturliga framåtbjudningen, varvat med ett träningspass i veckan för Sussi, då jag antingen red eller tömkörde,samt promenader. En vanlig vecka för ”Sötnos” bestod av aktivering 3 dagar/vecka, vilket verkade lagom, det höll även hennes humör på en bra nivå.

Ju mer testet närmade sej, desto mer nervös började jag bli, jag som aldrig är nervös annars när jag ska tävla!Tror att nervositeten mycket berodde på att jag var så nära att lyckas med mitt mål, för några krav hade jag ju inte, varken från mej själv eller någon annan..

Ridningen gick lite si och så under våren, hon reds i alla gångarter men gick med högt huvud och krånglade en hel del. Testet närmade sej och planen nu var att genomföra alla delar och sen ställa ”Sötnos” på vila i 3 månader.

Dagen D, den 26 maj. Tvättad och knoppad anlände vi till Högbo Ridklubb och ”Sötnos” mättes till 168 cm i mankhöjd. Det blev dags för start och hästen går in och gör precis det hon kan och ska. Klipper 1.10 utan bekymmer och jag meddelar att vi är nöjd så. Visningen för hand flyter på utan problem och när poängen räknats har vi skrapat ihop 47 p, ett ynka poäng ifrån diplom. Är så klart väldigt nöjd med resultatet då ingen siffra är under 7, men man är ju trots allt tävlingsmänniska.. Då hon inte var märkbart trött så sadade på nästan direkt och genomförde ridprovet. Ingen wow-känsla men visade upp alla gångarter i båda varven och blev godkänd. ”Sötnos” tog dagen med ro och skötte sej över förväntan och vi åkte nöjda hemåt.

Nu väntade en lugn sommar för treåringen och jag skulle kunna börja göra lite mer saker med ettåringen samt hålla igång och tävla lite med Santina. Eller…?? Saker blir aldrig som man tänkt när man har en ”Sötnos” i sin ägo.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: